Trots att det jag arbetar med i högsta grad har med liv, död, glädje, sorg och framförallt verklighet att göra, så finns det andra bitar som bara trängs undan när jag jobbar.
Som tankarna på familjen till exempel. Det är ju precis som det ska vara; det är svårt att fokusera på det nödvändiga om jag hela tiden ska hålla mig à jour med hemmaplanet...
Men, idag, när jag besökte en favoritverksamhet möttes de två verkligheterna plötsligt. Rubinen, som är hemma för att om möjligt inte bli kräksjuk den här veckan, fick följa med pappa och syster på babysång och så hade jag hela familjen hos mig. Bara så där.
Rollerna är inte helt oförenliga i såna stunder, fast det blir ändå en viss pirrighet som inte känns helt logisk. Eller, det kanske den är?
Stoltheten tränger fram i alla fall och att få se sina 'egna' i nytt sammanhang är faktiskt inte så dumt. Alla relationer kan behöva det där, då och då...
Oj. jag kan tänka mig att det måste känts speciellt...
SvaraRaderaså klart man är stolt. stolt är en fin känsla tycker jag,så länge man inte är dum-stolt. men det är en helt annan femma.
Har läst dina inlägg, och det låter som om det är lite trögt just nu...
jag ska tänka på dig på torsdag kväll. Min man åker till tyskland ons-fre den här veckan så jag är oxå solokvist med barnen för första gången, utan att fly till föräldrar eller vänner . och jag fasar för sjukdomar. det vore väl det värsta?
Lycka till. Jag ska tänka på dig. som sagt.
kramis!
fröken blund slår dank: Jodå. Det är verkligen speciellt. Och jo, igen, det är lite tungt just nu. Mest för att det är så apmycket på jobbet att jag skaffat mig magproblem på köpet och stressar på i samma takt när jag kommer hem. Hoppas att du har det ok på solokvist - du är det minsann längre tid än jag och dessutom med ett yngre barn... Sjukdomar eller olyckor av olika slag är definitivt värsta scenariet, men ack, ensamstående lyckas ju reda ut det med. Det gäller väl att påminna sig om att man ändå sitter ganska ok, trots fasorna.
SvaraRaderaTänker förresten på dig med. Och lycka till, du med! Kramar!
Men du... Du skriver "det är svårt att fokusera på det nödvändiga om jag hela tiden ska hålla mig à jour med hemmaplanet". Det kanske vore en idé att försöka släppa hemma-prylarna och barnen medans du jobbar? För visst finns det någon där hemma som sköter den biten?Annars kommer du att gå sönder tror jag! Om du ska fundera både på arbete och barn samtidigt!
SvaraRaderaMagda.nu: Visst har du helt rätt. Men det går ju ofta in i vart annat. Inte minst när man sitter och skriver. Men, som sagt, du har förstås helt rätt.
SvaraRadera