Ensam hemma, eller, ja, ensam 'vuxen' hemma...

Helgen har trots sin februariutstyrsel varit bra. Min helg startade redan i torsdags, då maken flög iväg och jag lämnades med två barn, som tycks vara mina, under två dagar.
Torsdagen var ett mönster i lyckat föräldraskap (höhö), trots en lätt kaotisk morgon med kiss i sängen, bråttom till min halvdag på jobbet och halvklädd moder utan smink, när morföräldrarna kom för att passa barnbarn en kvart innan jobbstart... Men dagen fortsatte efter halvdagen, med allt från harmonisk utgång, utan allt för mycket gräl om påklädningen, finfin lek i Folkets Park med bästa dagiskompisen, en skonsam utetemperatur på -2 och inga förfrusna Pyddhänder, trevlig gemensam middag och en exemplarisk läggning (just då undrade jag varför jag överhuvudtaget hade oroat mig...;)). Barnen låg i vår säng redan kl 0.30 - man är liksom helt chanslös när man är själv - vilket innebar att det blev ett längre sjok av sömn fram till morgonen.

Fredagen kom däremot som torsdagens elaka tvilling. Vredesutbrott, dålig sömn, dålig mathållning, ständiga puttar på en gnällig lillasyster, trots, trots, trots och en halvt hysterisk mor. Men. Vid läggning, då den ömme fadern äntligen stod i dörren, satt två barn i likadana pyjamasar i soffan och lyssnade på "Nöff, nöff, Benny".
Så, ja, det var kanske inte så farligt? Faktiskt ganska skönt att ha klarat av att passa de där barnen på egen hand...