tisdag 15 februari 2011

Trötthet och nåd

Ofta blir jag ganska trött och dålig på att koncentrera mig när jag jobbat intensivt en helg.
Så även nu.
Jag hittar tusen slitna hårstrån och måste nästan tvinga mig till uppsatt hår för att inte fastna i de där hårstråna.
Inga tankar sätter sig längre än någon minut och därför blir projekt osedvanligt svåra att starta upp och fullfölja.
Mitt tålamod med barnen blir icke-existerande och sorgen över att brisera hela tiden påtaglig, men svår att göra något åt.

Skönt då att kunna gå en trappa ner till grannarna med barn i samma ålder och få sätta sig till dukat bord och öppnad flaska vin och bara få ta emot. Nåd, skulle jag säga, i min kyrksvenska formulering. Och långt lättare att klara de där dagarna som är kvar till den lediga tredagarshelgen.

5 kommentarer:

  1. Man kan inte vara på topp hela tiden. Jag ser också fram emot lite lediga dagar efter jobbhelg....

    SvaraRadera
  2. Ja, det där med slitna hårstrån känner jag igen. Alltför väl.
    Och det där med att äta middag med grannarna låter trevligt, jag undrar om jag inte ska ta och anordna något sådant med våra grannar, att liksom ha en stående tid varje månad eller varannan vecka eller vad som passar för att sedan dela på ansvaret från gång till gång.

    SvaraRadera
  3. Det är en lycka att ha sådana grannar. Jag älskar dem - mina grannar med barn i samma ålder (och även barnvakter till de minsta!) och där man kan sitta ner och vara som hemma och dessutom få vin. Absolut nåd.

    SvaraRadera
  4. Åh goda grannar är guld värda. Och en stilla nåd att ta emot, jag håller helt med dig. Uppsatt hår är också vackert :)

    SvaraRadera
  5. Librarybeth: Nej, det kan man inte.. Så sant, så sant, men det är lite drygt att det alltid blir så där efter intensivt jobb som man ju inte kan styra så mycket själv... Du är väl värd lite ledighet, du med!
    Yogamamma: Det är verkligen trevligt med sådana överenskommelser! Jag kan verkligen rekommendera det! Vi har vår standard-fredagsordning med varannan gång borta, varannan gång hemma tillsammans med en annan familj. Sen har vi ju då också en liten förhoppning om att detta med grannarna under ska bli regelbundet; nu var det andra gången...

    Lena: Visst är det! Absolut nåd!

    annika: Ja, det är ju dessutom lite slump vem man hamnar med. Vi har haft en sådan tur med vårt hus här och det känns mycket bra både för oss och för barnen att ha det nätverk som huset har blivit! Uppsatt hår känns säkrast i tider som denna;)...

    SvaraRadera