Som jag tidigare andats, har det funnits tillfällen då vi inte varit helt tillfreds med vår förskola. Just nu är det helt ok.
Barnen verkar ok med att gå dit; inte jublande kanske, men inte hysteriskt ledsna heller.
Personalen har haft en viss omsättning tyvärr, men har överlag varit rara och (inbillar jag mig) dugligt pedagogiska och omtänksamma.
Lokalerna är nu äntligen fixade liksom gården och det är också helt ok.
Som kanske inte undgått någon är det babyboom i landet. Så också i Malmö. I centrum är det mest påfyllning av 1-åringar till förskolorna. Folk som flyttar i Malmö flyttar i allmänhet från centrum och ut även om många numera faktiskt väljer att bo kvar med sina barn i lägenhet. Många fler än tidigare. Och köerna till förskola är helt abnorma. Vår stadsdel har redan brutit mot garantin att barn i kö ska få plats inom fyra månader. Det går inte. Många är helt desperata.
Vi har haft tur och varit hälsosamt intresserade av var våra barn skulle hamna redan från första början. Vi satte vår nuvarande förskola överst på grund av sådana anledningar som att de lagar egen mat där, barnen sover utomhus, pedagogiken verkade genomtänkt OCH grupperna var blandade. Närheten var förstås också ett stort plus.
Nu är det omorganisation och det lutar åt att denna ska ske i augusti och innebära att Pydd kommer att flyttas för ett år till en småbarnsavdelning i andra sidan huset med annan ingång. Vi VET inte detta, men av allt att döma är det vad vi kommer att bli meddelade i april då denna information ska ges ordentligt till föräldrarna på hela förskolan. Jag talade med rektorn igår och känner mig... lätt överkörd så här efteråt.
Pydd är inte direkt känslig för miljö; det är inte det jag är orolig för. Däremot tänker jag mig att hon, som redan är så långt fram i utvecklingen, vid 2,5 års ålder kommer få noll stimulans av att vara äldst på en småbarnsavdelning där hon förmodligen kommer vara en av få som talar, som är utan blöja, som inte sover etc. För det är där i sin utveckling som jag tror att hon kommer vara i augusti.
Jag upplevde inte att jag fick något som helst gehör från rektorn. Inget alls. Hon tycktes läsa innantill att "hon lyssnade. För man ska lyssna på föräldrar.".
Jaha.
Är det någon som har erfarenhet av liknande omorganisationer som skett medan era barn varit på plats på förskolan? Hur har det genomförts och vad har varit bra (ja, jag är tveksam) och mindre bra med det? Är jag dum och överreagerande i själva verket?
Vi var med om en liknande sak för flera år sedan, A var knappt 3 år då. Byte av lokal och nya grupper, i hennes fall för liten för storbarnsavdelningen.
SvaraRaderaINGEN info gick ut till föräldrar, när allt redan var bestämt så fick vi 4 dagar (!) på oss att komma med synpunkter (just för att "vi ska lyssna på föräldrar") men i princip var allt redan bestämt. Utan att lyssna på vare sig föräldrar eller barnen.
Det blev dåligt. Katastrofalt i ett halvår. Sen blev det okej, men den fina känslan, härliga pedagogerna och stämningen blev aldrig riktigt samma sak igen...
Hoppas det slutligen funkar bra för er! Men den där känslan av att bli överkörd är usel. Och så fel! Vi betalar ju för förskoleplatserna och allt! Så nej, du överreagerar inte. Jag önskar bara att jag hade orkat "höras" mer när det begav sig i vårt fall!
Kan förstå att du är orolig..men kanske att det löser sig ändå på nåt vis..kanske att det blir bra..vad vet jag..ville nog mest säga några tröstande ord..kramkramkram
SvaraRaderaSigne är äldst på sin avdelning. Som fyraåring ska hon egentligen gå på storbarnsavdelningen, men eftersom Siri började på förskolan i höstas valde man att ha kvar Signe på den avdelningen då man tillämpar syskongrupper.
SvaraRaderaVi såg både fördelar och nackdelar med det. Fördelar eftersom de skulle känna sig trygga tillsammans. Nackdelar eftersom jag var rädd för att det inte är bra för Signes stimulans och utveckling. MEN, den här förskolan har ett fantastiskt sätt att hantera det. De har storbarnsgrupper flera gånger i veckan då alla barn som är fyra-sex år träffas, oavsett vilken avdelning de går på.
Kram, jag hoppas att det löser sig för er också.
Och blöjfri vid 2,5 år, waw, det är coolt. Där kommer nog inte Siri att vara.
Vi hamnade i den situationen när Artur skulle börja i "stora gruppen" för en massa år sedan. Precis då omorganiserade de till blandade grupper. I det som varit lilla gruppen blev Artur äldst som 3,5 år tillsammans med två tjejer (som var väldigt tajta) och en kille som som hade småsyskon och som bara gick 15 timmar. Dessutom fanns ingen förskollärare i gruppen utan bara barnskötare och som pedagog var det ett av det argumentet jag drev hårdast, plus det att han knappt skulle få någon jämnårig eller äldre att leka med. Jag fick spel och var jättearg och lyckades efter flera möten faktiskt få till ett "Oj, nu finns det visst en plats där vi kan klämma in honom!". Efter sommaren när han då i alla fall skulle komma till stora avdelningen så hade vår favoritförskollärare på stora avdelningen slutat så det fanns bara barnskötare. Snopet. Det blev bra i alla fall - för han hade ju jämnåriga kompisar. Men så här i efterhand så kanske jag bråkade lite väl mycket. Det kanske hade blivit minst lika bra på den andra avdelingen...
SvaraRaderaDet är bra med engagerade föräldrar. Men samtidigt så vill man ju som pedagog att föräldrarna ska lita på en. Frågan är vad pedagogerna tycker om Pydds situation. Prata med dem om du vet vilka som kommer vara på den avdelningen och fråga hur de ska göra för att stimulera henne på bästa sätt. Se om du får tillit till deras svar. Rektorn ser ju mest till ekonomin...
Hon kanske mår bra av att vara stor på dagis när hon är lillasyster hemma...?
Har ingen erfarenhet av just din situation, däremot av en mängd andra omorganisationer, chefsbyten och annat som påverkat både skola och dagis. Oftast har det varit vi föräldrar som är oroliga men ungarna klarat det galant. Därmed inte sagt att man inte ska engagera sig och tänka till. Men jag tror de löser det på något bra sätt. Och kram!
SvaraRaderaAnnas garndrömmar: Just det. Nu minns jag att vi pratade om det. Och det är just det som stör mig; bristen på information och att vi blir kallade till ett möte som bara ska berätta vad som redan bestämts. Över oss och våra barn. Sen har jag nog lite tillits-issues med vårt dagis också eftersom det varit mycket grejor. Förhoppningen är förstås att det blir bra ändå.
SvaraRaderaToril: Tack för dina tröstande ord. Och kram tillbaka!
Yogamamma: Jo, jag tror ju också att det kan finnas fördelar, men litar inte riktigt på hur rektorn framförde dem. I botten låg kön med de fyrtio ettåringarna och platsbristen och då kändes det som en desperat handlingsplan istället. Samtidigt är jag inte så orolig för L egentligen. Hon fixar det nog, men däremot är jag kanske mer tveksam inför den lite större logistiska biten för vår del. Trist att de primära skäl som gjorde att vi valde förskolan (sova ute och blandade grupper) försvinner så där. Och blöjfri... ja, det är förhoppningen efter sommaren i alla fall...;) Kram till dig!
Lena: Åh, så bra tankar du väckte hos mig! Ja, jag vill ju ha tillit till pedagogerna och jag tror ju egentligen att Pydd har tillräckligt med skinn på näsan för att kunna ta vad hon behöver. Vad jag inte vill är att hon ska hamna i den där "äldsta-flickan-med-stort-ansvar-för-de-små-för-att-hon-är-flicka"-situationen. Jag vill att Pydd ska få fortsätta vara lite gräsligt självupptagen lillasyster. Mest för att jag själv är en duktig storasyster som alltid tagit så förjordat mycket ansvar. Å andra sidan är det ju inte dåligt med ansvarstagande om det delas och ses som en självklarhet oavsett kön. Och DET kan hon behöva få gå in i... Marigt.
annika: Jo, jag tror att barnen klarar sådant bra. Egentligen. Och du har rätt i att det säkerligen är svårast för föräldrarna... och att det säkert löser sig. Tack för perspektiv! Kram!
Urk, aptrist när folk "lyssnar" för det har de lärt sig på kursen typ. Nej, det är bra att reagera, man har ju alltid anledning att fundera även om alla typer av förändringar inte är av ondo så har man alltid funderingar! och i synnerhet när det gäller ens små telingar!
SvaraRaderaLibrarybeth: Ja, visst är det. Sådant "lyssnande" kan jag vara utan. Bättre då att säga att "vi skiter i vad ni tycker".
SvaraRaderaOch, ja, det blir alltid närmare när det är de små det gäller...