Varje dag; ja, i princip i varje "samtal" med storebror får man upprepa frågan eller uppmaningen minst tio gånger.
Han lyssnar helt enkelt inte. Alls.
Det tär på tålamodet. M.Y.C.K.E.T. Ibland så mycket att man bokstavligen vill slita i sitt hår och vråla rakt ut.
Min hals tär det på också. För när jag upprepar samma sak för åttonde gången är röststyrkan något... högre. Men fortfarande lyssnas det inte.
Och det är inte hans hörsel det är fel på; den har vi t o m varit och kollat efter öroninflammationen förra vintern. Nej, han är helt enkelt disträ. Löjligt disträ.
På dagis idag påpekades det och det är nog så att det blivit värre på sista tiden. Det är väl väldigt mycket som pågår inne i den lille pojkens huvud. För i leken med lillasyster märks det verkligen ingenting.
Men. Saken är den att hans far har samma tendens. Så det lär ju inte gå över med åren. Bara bli mer sofistikerat, möjligen.
Någon som har ett tips på hur man väcker någon som är djupt i sina tankar utan att chocka honom och därmed göra honom arg?
Inga tips tyvärr, men här ar vi exakt samma problem. Och flera 3.5-åringskompisar verkar också vara temporärt döva. Så hittar du en lösning kommer den glädja många...
SvaraRaderaÄr det möjligt att man kan ärva förmågan att vara disträ?? Ja, det är möjligt! :)
SvaraRaderakänner också igen. tjatar tjatar tjatar. åh vad tråkigt det är! och de kan absolut inte ta ett nej, mina barn, ingen av dem...
SvaraRaderaJag tror också det är temporärt. Med min första gick jag på extra hörselkontroll för jag var säker på att hon hade fått någon slags hörselnedsättning. Örontanten skrattade och sa att det var väldigt många mammor som kom med sina barn i just den åldern... nu är hon tretton och har extremt selektiv hörsel. Hon har väldigt svårt att höra saker om diskmaskinen och dammsugaren. Men väldigt lätt att höra saker om pengar och glass.
SvaraRaderaMin 9-åring har alltid varit sådan. Om då TV är på också kan man bara glömma att kunna kommunicera med honom. Det värsta är att han gör tokigheter i skolan för att han är för disträ. Jag har slutat ringa runt till de andra mammorna för att få ihop läxorna som han glömt. Han får börja ta smällarna själv.
SvaraRaderaHan hör dock när man pratar om Wii.
Kroppskontakt samtidigt som du pratar är mitt tips (som du säkert redan testat, man är ju liksom expert på sina egna ungar) - att lägga en hand på armen och vara nära med sitt ansikte. Det funkar på disträ-Signe. Sedan tror jag att det ligger lite i utvecklingen, att de liksom har fullt upp med en massa annat så hörselsinnet får pausa ett tag. Värre om det fortsätter så, som för din man :)
SvaraRaderaNär vår son var liten och precis lika disträ som du beskriver, då kunde jag ställa mig och viska något i hans rum och då hörde han direkt. Typ, vem vill ha godis?? Ja jag vet, det var kanske inte snällt men det var min egen hörseltest :) Och ja, hans pappa är precis likadan...
SvaraRaderamellanbarnet: Vet du, det glädjer mig att du känner igen problemet och att andra 3,5-årings-föräldrar delar det. Kanske är det bara en fas. En helt extremt irriterande en, dock...
SvaraRaderaLibrarybeth: Jo, det kan man nog...;) Förhoppningen är ju dock att en viss bit av beteendet försvinner i utvecklingen... (även om det ser mörkt ut.)
fru a: Tjatet är efter oron det värsta med föräldraskapet. Det tror jag på allvar. Jag blir en hemsk skugga av mig själv när jag måste tjatatjatatjata. Och "nej"... Huva. Just nu illvrål och påhopp som resultat... Skönt att dela erfarenheter!
Lena: Hahaha! Selektiv hörsel är kanske en vanligare hörseldefekt än jag trodde! Skönt att höra att du tror att det är en fas. Mycket skönt!:)
Marika utomjording: Det verkar ju utifrån dina erfarenheter också som att det där med selektiv hörsel praktiseras. Oerhört irriterande dock, för hur hanterar man det egentligen?! Det är nog bra att få börja ta ett visst ansvar själv successivt i alla fall. Vissa konsekvenser borde nog R också få ta; anpassat efter åldern...
Yogamamma: Nu i helgen gjorde jag medvetet precis som du tipsade om och vid ett stort antal tillfällen hjälpte det (och nu känner jag mig ju dum för att jag inte kunde ha insett det själv...). Men sen har han lite djupare stadier av disträhet och dit kommer man inte ens när man talar helt intill ansiktet på honom. Jag tror nog att du har helt rätt (också i det) om att det är en utvecklingsfas och en väldig massa information som ska processas. Och visst, i kombination med en viss trolig ärftlighet... hmmm...;)
annika: Hahaha! Du, det är verkligen så skönt att få höra det där! Inte minst när man tror att man ska bli tokig av irritation! (På dem båda två...;)).