Den ilskna snart-två-åringen är som tidigare nämnts en aning mer verbal än en viss Rubin i samma ålder. Det innebär en och annan utskällning från hennes sida.
Efter middagen vrålade hon: "Jag vill ha min napp, mamma! Ge mig nappen nu!"
Tursamt nog är jag inte rädd för de där högröstade pådrivningarna och fortsatte hävda att tänderna skulle borstas först.
"Dumma mamma!" skrek Pydd.
Och det får jag höra ett ganska stort antal gånger per dag, men det är väl bara att vänja sig.
Jag borde vara bättre på det där med nappen känner jag. Vår drygt-två-åring vill helst ha den i munnen hela tiden och det är ju inte helt bra. Jag kan vara principfast och ganska sträng när det kommer till annat (som tandborstning till exempel) men när det gäller nappen ger jag ofta upp alldeles för fort eftersom jag inte orkar höra klagandet (det blir så ljuvligt tyst och skönt sekunden han får nappen...;)
SvaraRaderahärligt!
SvaraRaderaÄven här hemma är nappen en fråga som är föremål för många bråk. Vi försöker hålla strikta regler för när hon får ha den. Hon är medveten om dessa regler, men det hindrar ju inte att hon gnäller och frågar och tjatar om den vid andra tillfällen också.
Kram till dig!
Jag får ofta höra: "du är dummast i hela världen mamma". Flera gånger varje dag...
SvaraRaderaIngela: Det är svårt det där med nappen. Maken har varit mycket mer bestämd än jag med båda barnen. Jag tycker att det är bra för jag har förstått att det är hiskeligt svårt att sluta så småningom om den blir för "nödvändig". Och samtidigt har du ju helt rätt. För mig är gnäll värre än napp och att höra lillasyster gnälla om den där "nappa"... Grrr...
SvaraRaderaC: Bra med regler, tycker jag. De blir trygga med dem trots att de testar stup i kvarten. Idag hade maken och jag ett snack om att vi måste göra likadant med L's mössa som hon helst vill slippa. Jag menar att hon alltid MÅSTE ha den, maken ger sig... Nu är vi dock "överens" om att hon måste ha den.;) Kram tillbaka!
Frida: Nämen, hu. I världen, alltså?! Ja, det lär Pydd också plocka upp snart...