lördag 12 februari 2011

Nära himlen

Ibland bjuder jobbet på annorlunda vyer. Idag döpte jag ett barn på 43:e våningen i denna byggnad.


Helt fantastiskt gudasänt väder hade vi och jag fylldes av makalös känsla av att vara nära himlen. En helt vanlig lördag i februari.

8 kommentarer:

  1. Jag anar att det måste känts svindlande på fler än ett sätt. Varm kram till dig, och lite helosan eller idomin till de dära förbaskade torr-sprickorna...

    SvaraRadera
  2. Häftigt! Ångrar lite att vi missade höghuset på vår Skånetripp i somras. Vi sneddade direkt till Ystad istället...

    SvaraRadera
  3. Librarybeth: Ja, en riktigt fin känsla att leva ett tag på! Mousserande på den höjden är inte helt fel det heller...;)

    fröken blund slår dank: Svindlande och lock för öronen i hissen! Jag har kört med eight-hour-cream, men jag tror nog faktiskt mer på idomin, när du säger det. Stora kramar till dig!

    Lena: Ja, där missade ni något faktiskt! Säg till när ni kör här förbi nästa gång! Ystad är förstås också fint.:)

    SvaraRadera
  4. Åh vad läskigt! Men du bor ju i alla fall inte där. Kanske okej att hälsa på bara. Vi hade nästan tänkt försökt få se huset när vi var där i slutet av förra året, men det blev för omständigt när vi inte har tillgång till bil.

    SvaraRadera
  5. Kajsa: Det var nog för högt upp för att bli riktigt läskigt; åtminstone för mig. Lite overklig känsla.
    Grejen med Malmö är att i princip allt är på gångavstånd. Så faktiskt även Torson!

    SvaraRadera
  6. Vilket jobb du har! Och så läskigt nära himlen du måste ha varit. Svajade det där uppe?

    SvaraRadera
  7. annika: ja, jag har faktiskt ett grymt häftigt jobb! Jag är så glad över det.
    Det berättades att hela tornet svajar 35 cm fram och tillbaka när det blåser som mest, men det märks inte. Däremot märks vinden på ljudet; det viner något enormt tydligen och kan ibland vara svårt att sova i. Skönt att jag slipper;)!

    SvaraRadera