Idag är det ingen vanlig dag, idag är det lillasysters tvåårsdag!

En liten drama-drottning tillika galning är idag hela 2 år. Jag kan faktiskt inte riktigt förstå det.


När Rubinen var så här gammal hade vi en 4-månaders bebis som tog upp all tid och som precis höll på att skaka av sig koliken. I efterhand känner jag en viss sorg i hjärtat för det.

Igår firades den lilla grisen av släkt och några enstaka vänner i samma ålder med medföljande föräldrar. Uppståndelsen och de många paketen gjorde att hon sov sig igenom natten utan att vakna en endaste gång. Det har inte hänt sedan... ja, jag vet faktiskt inte.
Idag kunde vi följaktligen smyga in med pakethögen och ett tänt ljus på hennes rum och sjunga för henne i hennes egen säng. Och hon sov fortfarande klockan 6.30!

Väl på dagis fick hon en krona tillverkad till sig och den har hon struttat omkring med här hemma sedan hon kom hem. Och som hon domderar sin omgivning! Både med och utan krona.

Den nyblivna tvååringen är fortfarande en allätare och favoriserar proteiner framför kolhydrater och är faktiskt inte så förtjust i söta saker. Hon äter med gaffel och sked och använder lika mycket sin högerhand som sin vänsterhand.
Sjunga gillar hon och tar gärna upp sånger vid bordet. Även på dagis. Luciasångerna går fortfarande varma här hemma.
Hon dansar och tar gärna på sig "balettskor" och snurrar runt med något kramdjur i högsta hugg.
Det där att bädda ner dockor och kramdjur har också kommit starkt på senaste tiden, men det är lika kul att köra med bilar och tåg om hon får vara med storebror. Hans motorcykel är dessutom jätterolig och en ständig källa till konflikt mellan syskonen. Pippihuset som hon och Rubinen fick tillsammans i julklapp av farmor och farfar är en stor favorit och Kanin är numera inte nummer ett som sovsällskap; det kan lika gärna bli Barbamama, Fifi, Viola eller ett litet hjärta som Pydd tillverkade på "Alla Hjärtans-dag" på dagis.

Fortfarande är hon orädd och i jämförelse med storebror så är hon helt enkelt vild. Det är hon som kastar sig ut för rutschbanor, klättrar på grejor och hoppar ned utan att tänka två gånger.

Kläder är viktigt och hon är mycket bestämd med vad hon vill ha på sig. Vi är glada att hon inte kan öppna sin garderob, för då hade alternativen varit övermäktiga för henne... Däremot får vi verkligen inte sätta klämmor eller gummiband i håret på henne och inte heller borsta henne. Då blir hon tvärarg. Jag klipper hennes lugg när hon inte är på krigsstigen och det får räcka just nu.

Vi ska läsa för henne innan läggdags, tycker hon, och har nog varit lite slarviga med det som var en sådan självklarhet (och fortfarande är det) med Rubinen. Nu börjar det dock funka att läsa lite längre böcker för henne och även de tristaste pekböckerna kan vara kul, eftersom hon pratar så bra. Då blir det istället så att hon får berätta vad som händer i böckerna.

Syskongrälen är ständigt förekommande i vardagen och båda är lika mycket orsak. Båda retas och båda blir arga på den andra. Fast de älskar varandra så att det brinner till i hjärtat när man ser dem.
Att vara med dem är både otrolig glädje och nåd; kärlek när den är som allra störst, men självklart också tinnitushotande utmattande tortyr. Den största tortyren skulle dock vara att inte ha dem i mitt liv.