För att inte upprepa mig och skriva samma inlägg som igår, säger jag följande. Fortsätter det så här, blir det noggrann planering av liv och rutin. Och det innebär bland annat;
1. inget fuskande med att inte sova dagtid trots att det finns saker som är mer lockande
2. en positiv inställning (det-går-över, det-går-över, det-går-över) och en handlingsplan för nattliga skrikperioder - var ska jag vara i lägenheten? Vad ska jag göra? Hur minimerar jag ljudet?
Men, jag måste ändå fråga; vad är meningen med det här? Vad är det vi missade att lära oss sist?!?
Och för övrigt. Minifom. Är det inte lite "kejsarens nya kläder" över det? Eller åtminstone en rejäl placebo utan effekt? (alltså inte ens psykologisk...) Så varför har vi börjat med det;)?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar