Ibland, som i de flesta sammanhang, funderar jag på vad som är normalt. Jag sätter det utan "-tecken eftersom det åtminstone inom några enstaka områden finns definitioner, "vetenskapliga" sådana, på vad man kan och vad man inte kan acceptera.
Eftersom våra barn haft ont i magen (konstant) under sina första tre månader (ok, jag går händelserna i förväg med L, men 3-månaders-kolik heter det ju av en anledning) utanför magen, är min erfarenhet av den första tiden med ett nytt barn ett ständigt bärande, vyssjande, gnyende (från alla håll), tröstande, extremt tröttande tillstånd. Med öronproppar under de värsta timmarna; nu mest nattetid (och, ja, jag vaknar som en klocka när det är matdags ändå, men slipper gnyendet emellan). Så när vi fyller i skrikschemat inför en bedömning av akupunkturkliniken, har jag som sagt ingen aning om vad man ska stå ut med. Känslan av att vara pjoskig infinner sig även andra gången vi gör det här...
En märklig lättnad tar den ovanstående känslans plats när maken förklarar per telefon till kliniken att "nej, det är inte den sammanlagda orostiden hon har. Det är bara kolikskriken vi skrivit ner under den posten..." och reaktionen omedelbart blir att "jaha, ja, då är det inget snack om saken. Ni är långt över lägsta nivån för behandling...".
Lättnad och samtidigt ett styng av sorg för vad den här tiden hade kunnat vara "om inte"...
Å andra sidan, "om inte" är inte vår L och var inte heller R. Med tanke på den lilla person som R är nu, hade jag inte velat byta de där tre månaderna med honom även om de var överjobbiga. Jag anar att jag kommer känna detsamma när den här tiden äntligen är slut.
(normalt i det här fallet är tydligen 2,5h gnäll och gråt/skrik per dygn under spädbarnstiden)
Så ni ska ge L akupunktur för koliken? Funkade det med R? Jag hade ingen aning om att man kunde ge akupunktur för kolik (eller överhuvud taget på så små barn)
SvaraRaderaMin egen Lillan hade ont i magen igår kväll igen i en timme ungefär. Jag blev helt trasig och jag vet inte hur jag ska hantera det när maken börjar jobba igen och jag är ensam hemma vissa kvällar.
Jag fattar inte hur du/ni står ut.
Stor kram till dig!
C: Ja, det blir akupunktur den här gången också. Sist kändes det som att det gjorde en skillnad i att åtminstone skapa färre och mer förutsägbara skrikpass. Gnälligheten - det där ständiga missnöjet - försvann också.
SvaraRaderaVi hittade akupunkturen när vi googlade kolik på nätet förra gången. Proceduren är superenkel och innebär en liten nål under några sekunder i tumvecket på handen. R behandlades av landstinget i Blekinge. I skåne var det inte tillräckligt testat än och gjordes bara som studie där barnen indelades i grupper om två, med en placebo-grupp. Vi var så trötta att vi inte orkade tanken att R inte skulle få riktig behandling direkt...
Jag förstår dig absolut! Varje stund ens barn är olyckligt känns fruktansvärd och inte vill man vara ensam då! Det trista men nödvändiga är att man vänjer sig. Framförallt vid tanken på att vissa saker inte går att hitta hjälp för utan bara måste väntas ut...
Stor kram till dig!