"Hon är så söt när hon sover. Själv har jag inte fått mig en blund."(Bo Kaspers orkester. Mycket träffande, får jag säga...)
Nu har det alltså gått en månad sedan lilla L pressades ut med ansiktet uppåt i världen. Det har gått snabbt och oerhört långsamt på en och samma gång.
Hon är mer vaken nu. Plirar på världen med små korinter till ögon. Stunderna utan magont känns så viktiga (och tyvärr få för tillfället) och det lustiga är att de faktiskt kompenserar för de mindre roliga. När hon ler, klarar jag ett skrikpass till. Och nu blir leendena fler och fler!
Att lyssna på när storebror sjunger en av alla de sånger han har på sin repertoar, kan vi redan märka att L gillar.
Sjalen funkar för det mesta. Vagnen har hon än så länge bara legat i två gånger, men fr o m påskveckan ska jag börja hämta R på dagis igen och då blir det nog vagnsövningar. Förhoppningsvis inte för sent att introducera då...
Fröken är snabbare och mer effektiv med maten än vad R var och håller ett ungefärligt 4h's intervall; mest för att hålla det onda under någorlunda kontroll. Det funkar bäst så för alla.
De långa ögonfransarna fick R, men det mörkare håret är längre än vad R hade och täcker fortfarande hela huvudet. Man kan dock se att ljusa hårstrån kommer upp mitt i det mörka.
För tillfället är hon 53,5 cm och väger ungefär 4,5 kg. Mer än ett kilo på en månad m a o.
Vi delar fortfarande säng, L och jag, precis som jag och R gjorde. Mest för att det är lättast så just nu. Skrikpass och gnäll hanteras snabbare och närkontakten hjälper något för sömnens lugn. Hennes, alltså... Maken får väl flytta in igen när nattskriken slutat.
Det som mest tydligt är annorlunda är att anknytningen funkar mycket bättre. Förmodligen på grund av den lille testpannkakan R som banade vägen och påminner oss om att det jobbiga försvinner och ersätts av (annat jobbigt, förvisso, men framförallt) helt otrolig kärlek till någon som kräver hysteriskt mycket och ger tusenfalt mer.
Ja, tänk att allting kan vara så underbart och att man får lära känna en alldeles ny personlighet alldeles från start!! Det finns ingen större kärlek än den kärlek som vi känner för våra små och så denna helt villkorslösa kärlek man får tillbaka!! :) Jag är alldeles varm om hjärtat när jag tänker på detta!! Sen är jag alldeles full i skratt över att min lilla "stora" kille var ungefär lika stor när han föddes som din L är nu!! Han fyllde 2 månader för en vecka sedan och har haft storlek 68 i bodyn ett tag....En rejäl grabb alltså!! :) Stor kram!!
SvaraRaderaVad häftigt det är när man fått umgås lite och lärt känna sin nya lilla människa! Hon låter jättefin:D Och jag skickar en styrkekram till kolikgråten. Det är så otroligt tufft att tampas med. Ni gör ett fantastiskt jobb låter det som och, som sagt, det går över. Snart, snart, snart.
SvaraRaderaMakalösa modern: Ojojoj, ja, inte tror jag att L på en månad går upp 2,5 storlekar... Hur gick det till?
SvaraRaderaOch visst är det den största kärleken. En kärlek det verkligen går att läsa 1 Kor 13 (Kärlekens lov) över. För vilken kärlek till en man går att beskriva så...;)?
Stor kram tillbaka!
Anna ser dej: Tack för styrkekramen! Den behövs emellanåt när det skriks utan uppehåll och tröttheten bara vill att jag ska sätta mig på tåget till Kastrup... Och visst går det över och det känns ju i efterhand ändå ganska småttigt i proportion till det nya helhäftiga livet med en ny liten människa! Kram tillbaka!