I natt kl 3 kom tanken på akupunktur tillbaka. Samtidigt inser jag att läget är annorlunda nu. Då var maken ledig; det var sommar, det fanns bara vi tre och vi kunde helhjärtat gå in för att 'göra något åt koliken'.
I natt kl 3 kände jag mig hemskt ensam, men ibland är det inte bara negativt. Ibland förstärker man istället varandras rädslor när man är så nära att man delar inandningsluft.
Det som framförallt skrämmer mig är att L vid tre veckor har värre symptom än R och att klimax knappast kan väntas förrän om en månad. Det skrämmer. Det och att vi bor i ett lyhört hyreshus.
å era stackare... E hade en del magont om kvällarna som liten, men inte regelrätt kolik. och det var vedervärdigt nog! hoppas ni kan hitta något som hjälper!
SvaraRaderaFru A: Ja, efter R's kolik frågade jag mig vad som egentligen är "normalt" magont och om jag skulle gå igång för snabbt om L också visade sig ha ont, men efter senaste dygnets kramper x 3 känns benämningen kolik tyvärr den enda rätta. Igen. Blä.
SvaraRadera