Igår hade dagis lyckats lägga in två föräldramöten; ett för Rubinens avdelning och ett för Pyddens. Dålig timing, säger jag. Mina föräldrar kom hit och passade barnen medan maken tog Rubinens och jag Pydds.
Och jag vet inte. Lite märkligt kändes det allt att sitta och diskutera framtid när Pydd ska flyttas. Och min koncentration försvann totalt när det uppdagades att det egentligen inte finns någon plan för vart barnen tar vägen efter det att de blivit för gamla för småbarnsavdelningarna. Det skiljer ett halvår i ålder mellan Pydd och nästa barn som flyttas. Det troligaste scenariot som jag kan se är att Pydd inte får flytta upp förrän hon är 3,5 år (vilket sker nästa augusti) och den enda avdelning som i nuläget kommer att ha platser är den hon inte har några relationer till alls. Och flyttar hon själv (för det är ju inte säkert att småkillarna födda sent i augusti och i november som hon flyttar med kommer vara direkt redo att flytta tillbaka till storbarnsavdelning innan de fyller 3) då följer ingen i personalen med heller. Vill vi inte att hon ska flytta själv, ja, då får hon vänta, men hur länge kan man egentligen gå och känna att man får stimulans på småbarnsavdelningen - tills man är 4 eller 4,5? När alla 07-orna börjar skolan?
Ja, jag vet att jag inte ska oroa mig i förtid. Det är ju hur korkat som helst. Men. Det känns faktiskt inte helt genomtänkt. Det känns nyförälskat överlagt av rektorn.
Det låter så märkligt när det inte finns en tanke eller plan i den här typen av jobb med små människor. Jag blir lika förvånad varje gång jag hör det, som av kollegor och vänner. Ibland vet man förstås inte hela bilden men samtidigt måste det ju bli bra för ens barn. Och jag tror att jag skulle känna precis som du gör. Kram!
SvaraRaderaUsch, vad jobbigt!
SvaraRaderaMen, förhoppningsvis inser dagis nu att de behöver någon slags plan för flytten och skaffar en illa kvickt!
Jag trodde att hon skulle komma till Rubinens avdelning lite per automatik eftersom de är syskon?
kram!
annika: Någonstans hoppas jag ju att det finns någon i allt detta som faktiskt har en plan. Det återstår att se. Just nu känns det skönt att höra att du skulle känna som jag. Kram!
SvaraRaderaC: Nej, så är det inte hos oss. Inga syskonplaner eller avdelningar finns, men trots att L inte heller har några erfarenheter från R's avdelning och personal så känns det ändå som att det skulle vara bättre att hamna där än på en avdelning utan vare sig kända barn, personal eller storebror. Suck. Kram!
SvaraRadera