Jag fryser om händerna, ser solen utanför fönstret och känner hur hela tillvaron andas påsk.
Påsk som är påminnelsen om våra årstider, både i naturen och i livet. Hur vintern som var så tung är besegrad och hur döden på samma sätt har övervunnits av livet. Att skriva och tala om sorg och död är enklare idag när knopparna brister och solen värmer huden än i vinterns avskalade råhet. För hoppet blir så tydligt och konkret.
Snart ska jag gå över till kyrkan med mina ord och möta livets dubbelhet.
Efteråt ska jag lyssna på Charles Trenet och kisa i solen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar