fredag 1 april 2011

Jag älskar mitt jobb...

och menar verkligen det.

Att stå inför sammanlagt 80 barn i åldrarna 4-9 år (i två omgångar) och få dramatisera påskens händelser tillsammans med bästa musikerkollegan är bara... hur roligt som helst. Det blir inte tråkigare av att man träffat en hel drös av de där barnen tidigare och de känner igen mig, pratar med mig som om jag vore någon viktig vuxen i deras liv och att deras lärare säger att de ser fram emot att träffa oss till jul igen. Sådana uppgifter är jag faktiskt själaglad att jobbet rymmer. Och vi har fyra visningsdagar kvar. Kul, kul. Jag ömsom skäms för, ömsom myser åt personen som var jag för sisådär en 7 år sedan, som sa att hon aldrig skulle vilja ha en tjänst som var inriktad på barn. Ganska fantastiskt att jag förändrats så!

Idag fredag är jag tröttare än tröttast, men känner mig verkligen inte mentalt trött i alla fall.

4 kommentarer:

  1. Å vad härligt!
    Jobbar med en präst själv och är "barninriktad".
    Höll på att tappa sugen med mina egna två trotsande barn men kom igen.
    Sen är jag ju från Skåne också...
    Gillar din Blog.
    Marika

    SvaraRadera
  2. Visst är det fantastiskt när jobbet kan vara totalt utmattande men ändå ge energi och glädje. Så känner jag med fotograferandet. Härligt att vi får ägna oss åt det vi tycker om! Grattis!

    SvaraRadera
  3. Visst är det härligt att älska sitt jobb! Grattis :)
    Kram

    SvaraRadera
  4. Marika: Tack! Jag gillar din också! Kul att du är i ungefär samma sfär som jag och Skåne, ja, bästa stället, förstås...

    Alison: Visst är det härligt! Grattis till dig med! Och precis; utmattande och energigivande på samma gång. Skumt, egentligen...

    Lena: Ja! Och grattis till dig också! Kram!

    SvaraRadera