torsdag 14 oktober 2010

Varningsklockan ljuder

Ett på-gränsen-till-febrigt barn (Rubinen) gick precis och la sig. Det ser ut som en dag i hans sällskap imorgon.
Tja.
Om jag hinner skriva en förbön och ringa sorgehus samtidigt så går det väl för sig. Eller, ja, det måste ju gå för sig.

2 kommentarer:

  1. Ja ibland måste man jonglera..men jag förstår att det kan bli tufft..kram

    SvaraRadera
  2. Toril: Jo, jonglerandet blir till slut en livsstil...;) Fast när det går bra är det ju riktigt kul! Kram!

    SvaraRadera