Om livet och en del av det jag tänker på. Då och då. Mest i karusellform.
torsdag 14 oktober 2010
Varningsklockan ljuder
Ett på-gränsen-till-febrigt barn (Rubinen) gick precis och la sig. Det ser ut som en dag i hans sällskap imorgon. Tja. Om jag hinner skriva en förbön och ringa sorgehus samtidigt så går det väl för sig. Eller, ja, det måste ju gå för sig.
Ja ibland måste man jonglera..men jag förstår att det kan bli tufft..kram
SvaraRaderaToril: Jo, jonglerandet blir till slut en livsstil...;) Fast när det går bra är det ju riktigt kul! Kram!
SvaraRadera