Tre godisbitar var fick barnen framför Laban nu till kvällen. På tre röda sekunder var alla Pydds bitar i hennes mun och hon letade redan efter sätt att lura till sig storebrors. Hans bitar låg kvar i skålen. Han tittade och jämförde och räknade.
Jag har mina aningar om vem som kommer att ha slukat påskägget redan innan frukost på påskafton, så småningom, och vem som kommer att ha kvar det i veeeeckor efteråt. Behöver jag säga att jag var den av oss systrar som slukade innan frukost?
Hahaha, så jag känner igen mönstret här hemma också - Sixten äter lite förstrött, men Nils - ojoj, han liksom blir ett med godiset, pressar in alla bitar i munnen samtidigt helst och börjar sen tigga obehindrat av Sixten som har mer än dubbelt så mycket kvar som lillgrisen... En tvättäkta sockergris alltså, Nils. Kram
SvaraRaderaAnna ser dej: Ja, jag upphör aldrig att förvånas över dels hur olika de två är, dels hur de skiljer sig från de referensramar jag har (typ jag och mina syskon då...). Verkligen helt unika små varelser. Fullständigt självklart i teorin, men ack så svårt att ta in i praktiken... L tigger gärna från R också med följden ilskna vrål från båda... Kramar!
SvaraRadera