Jag har varit vansinnigt arg. Är det fortfarande. Riktigt riktigt arg. Sådär så att jag har velat sätta på mig skorna, samla ihop mig, bege mig till ett hem och nita någon. Det skulle jag förstås aldrig göra, men så har det känts. Så känns det när någon är taskig mot mina barn.
Igår fick jag reda på att ett visst föräldrapar i sonens dagisgrupp gör inbjudningar till lekträffar via mailen och bjuder fler än hälften av gruppens 17 barn. Bjuder in till offentliga lekplatser där de sedan träffas. Nästan hela gruppen. Alla de äldre, treåringar och uppåt, utom just min fina Rubin och en av hans vänner.
Det handlar inte om att jag gärna skulle velat gå på en sådan lekträff med min son. (För i nuläget skulle jag hellre gå till tandläkaren och rotfylla mina tänder.) Det handlar inte heller om att man gillar vissa, men inte andra och att så är det ju och att det även måste få gälla för deras flicka. Om det nu är hon som bestämmer vilka som får komma. Det handlar om att man som förälder bör vara förebild för sina barn. Så tycker jag. Och eftersom man som vuxen VET att alla måste få vara med och att mobbning startar i det lilla och är något riktigt ont som lätt kilar sig fast i systemet, så är ett sådant här handlande fullständigt oförsvarligt. Det visar att det är ok att välja bort människor enligt eget tycke och smak. Några stycken som inte faller en på läppen. Antingen bjuder man väl alla eller de där närmaste som man leker med varje dag, tänker jag.
En av Rubinens två bästisar har blivit bjuden flera gånger, fick jag höra. Och vid ett av de här tillfällena hörde hans mamma de andra föräldrarna prisa "detta mycket fina initiativ" och jag kommer på mig själv med att fundera över varför den där lilla vidriga flickan inte gillar min fina pojke och vad de säger om honom, de andra barnen, om de nu säger något. Jag funderar på sådant istället för att fundera på i vilken form föräldrar som accepterar godtyckliga, irrationella urval i en grupp är stöpta. Mamman jobbar som lågstadielärare. Är det ok att bete sig så på hennes skola, undrar jag.
Hämndens ängel flög runt mitt huvud igår, men knuffades undan i morse av sin rationella syster; rättvisan. Jag ska ta upp det här - utan några utpekanden - på föräldramötet om en vecka. För jag är väl inte ute och reser?
MORR! Fy så dåligt! Och just inbjudningar per mail är ju extra lätt att bara skicka ut till alla.
SvaraRaderaNä, du har helt rätt. Det är skitkonstigt att göra så. Att välja bort några få av en stor grupp. Och precis som du säger: som förälder måste man väl ändå tänka till och försöka visa sitt barn ett bra sätt gentemot andra. Att alla får vara med. Go girl, ta upp det på föräldramötet - det är jättebra att den diskussionen kommer upp på bordet. Kram!
SvaraRaderaÅh fy vilket fult beteende. Du gör helt rätt i att ta upp det på föräldramötet!
SvaraRaderaHelt rätt. Självklart ska detta tas upp. Jag skulle ha reagerat precis som du.
SvaraRaderaBerätta gärna hur det gick sedan.
Har funderat en del i de där banorna själv. Vi har precis bestämt att inte ha någon födelsedagsfest för Signes dagiskompsiar just av den anledning att vi inte vill/har råd och möjlighet att bjuda hela dagisgruppen på 17 stycken. Och att bara bjuda vissa känns inte rätt, för hon har inga som är sådär självklara, sådana som hon leker med varje dag.
SvaraRaderaSå det blir kalas för familjen och med kusinerna. Hon är ändå bara fyra år.
Men jag reagerar på att du skriver "den lilla vidriga flickan" och det känns starkt. Det är väl ändå inte flickans fel? Eller missuppfattar jag dig?
inte ok. bra att du tar upp det. hoppas det leder till något bra!
SvaraRaderamellanbarnet: Men precis, mailledes på offentlig lekplats med egen fika finns det ju inga jobbigheter alls i "anordnandet".
SvaraRaderaAnna ser dej: Ja, och det hade varit bra att få höra hur hon resonerar. Även om jag har svårt att se att jag skulle förstå det. Kram!
Frida: Ja, riktigt fult. Jag blir arg varje gång jag tänker på det...
Alison: Skönt att höra och det kommer säkert en rapport efter mötet.
Yogamamma: När vi hade kalas för storebror i somras var det bara hans bästa två kompisar som fick komma. Det kändes fullständigt naturligt när vi planerade det eftersom vi inte får plats med hela gruppen (och dessutom är ju R fortfarande så liten). Det här har ju dock inte varit några kalas utan bara vid-sidan-om-dagis-lekträffar på offentlig plats där alla skulle fått rum.
"den lilla vidriga flickan" skrev jag förstås i känslostorm. För att det är så det känns. Och då är bakgrunden självfallet något vidare för mig än vad som framkommit i inlägget. Hon är helt enkelt ganska så manipulativ på dagis, men jag är förstås fullständigt på det klara med att man formas av någon (i det här fallet föräldrar som uppenbarligen inte ger ramar). Och aldrig att jag skulle uttrycka mig så annat än i den känslomässiga dimma där min fina son valts bort av henne... Som att hon skulle vara bättre än han. Vilket jag nog också menar att hon tycker utifrån mina observationer av gruppen...
fru a: Ja, jag hoppas också att vi får en bra diskussion där vi kan komma till någon slutsats, utan att någon går därifrån och känner sig överkörd...
K: Jag förstår dig. Det gör ont i mammahjärtat att ens barn blir bortvalt. Och det gör ont i vuxenhjärtat att föräldrar spär på utanförskap/mobbing eller vad det nu kallas när man systematiskt väljer bort människor. Att välja bort familjer/barn till en öppen träff i en lekpark är likställt med mobbing, tycker jag. För vem sjutton bryr sig om det är 1-åringar eller 5 åringar på en sådan träff? I parken? Vem skulle störas av det, om så ALLA 17 på dagiset skulle dyka upp (vilket kanske inte är så sannolikt?)? Och vem bestämmer vilka som får vara i parken? Är det flickan? Här måste föräldrarna våga vara vuxna, tänkande människor tycker jag!
SvaraRaderaBeträffande kalas så har jag som mamma fortfarande sorgsna tankar från när min tonåring gick på dagis och föräldrarna hängde inbjudningar på barnens klädhyllor. Dottern var sällan bjuden men såg alla andras inbjudningskort. Det gjorde ont och jag fick gång på gång ta upp det på föräldramöten, att man kan skicka inbjudningskort med posten om man inte bjuder alla.
Fan vad det är känsligt det där med barn, kalas och kompisar!
Magda.nu: Precis, ingen behöver faktiskt ta något ansvar på en offentlig lekplats och ingen tvingas heller leka med någon annan där.
SvaraRaderaPå vårt dagis är det förbjudet att distribuera inbjudningar i facken om man inte bjuder alla. Skönt. För jag kan bara tänka mig hur fruktansvärt det skulle vara att se dem hänga på alla andras platser... Ja, det är verkligen känsligt! Och jag är så glad att det är fler som känner som jag!