Äntligen

Tre dagars ledighet. Efter tolv dagars jobb.
Imorgon är det stängt på dagis och jag hoppas på trendbrott i form av glada och icke-trotsande barn. Tålamodet just nu är på lägsta nivå och tröttheten sitter ut i ögonbrynen. Och mellan trotsattackerna från både Pydd och Rubin, är de världens goaste, kramigaste och mest kärleksfulla ungar. Det är skönt det, eftersom det är lite småprovocerande med en pojke som på pin kiv ställer sig och kissar på sin matta eller sular skor genom hallen och en lillasyster som med full kraft slåss för livet när man försöker klä på henne kläder. Lite smått.

Fast i nästa ögonblick tittar jag på min lilla Rubin som helbegeistrad knäböjer framför en liten hund och strålar med hela ansiktet och älskar att jag får nåden att se världen ur hans perspektiv då och då. Och lillasyster är helt ljuvlig när hon går omkring och fixar med grejor samtidigt som hon nynnar "vi gratulerar lilla bajsi idag". Tur som sagt att de även är världens finaste barn annars hade jag hellre legat under täcket hela dagen imorgon.