...kom insikten igen som en fjärilsflock i magen. Jag är mamma till två. Jag är så oerhört tagen av att det är så det är. Två små människor som jag älskar högre än mitt eget liv och som jag däremellan blir så arg, trött och irriterad på att det inte går att riktigt greppa. Det är verkligen en resa att umgås med dem och det är en så ofattbar nåd att de finns där att ta i, pussa och krama. Och numera även att få lyssna på deras egna tankar.
Under är kanske det som livet mest är fyllt av, trots allt.
Som en fjärilsflock- så bra uttryckt! Och så fint du skriver, jag förstår precis. Kram!
SvaraRaderaJa, jag håller helt med. Konstigt, magiskt och alldeles alldeles underbart! :)
SvaraRaderaalldeles makalöst är det faktiskt. kram!
SvaraRaderaJag kommer verkligen uppskatta den dag som min son bestämmer sig för att dele med sig av sina tankar till mig och jag förstår vad han säger. Just nu är det grekiska blandat med kinesiska och ett och ett annat bajs/oj/buss/makka pakka. Men det är ju tankar det också.
SvaraRaderaJa, tänk, du är tvåbarnsmor. Och inte vilken tvåbarnsmor som helst, du är den bästa till dina barn!!!
Soffy: Tack! Kram!
SvaraRaderaKajsa: Alldeles alldeles underbart!
fru a: Ja, svårt att verkligen greppa. Det är väl därför jag fattar det i små mängder;) Kram!
Fröken K: Jo, det är ju helt otroligt när man får del av det där magiska som händer i deras medvetanden. Och det smyger sig på. Ett tu tre så är det norsk-svenska han pratar!;) Tack för fina peppen också! Kram!