I mycket nuförtiden kan man slå två små flugor i en smäll. Det underlättar mycket. Mycket.
I alla fall när man hänger ensam med de där flugorna i några dagar.
Bortsett från att de nu dessutom leker alldeles förträffligt med varandra i ganska långa perioder (mellan gallskriken), så kan de se på samma tv-program, rita tillsammans, jaga katten, öppna Rubinens byrå och kasta runt alla hans kalsonger (och de är ju ett antal eftersom vi fortfarande inte ser någon lösning på den där bajsproblematiken) och ställa till med körsång vid matbordet av kända hits som "Hajarna" t ex.
För egen del gillar jag mest att nattningsproceduren och nedvarvningen kan klaras av tillsammans. Det är tämligen många böcker som de båda gillar att lyssna på och det går dessutom att föra något slags samtal där båda känns någorlunda delaktiga. Tjoho! Mycket tidigare än vad jag trodde faktiskt!
Tyvärr är ju då även de där härliga trotsperioderna ganska samkörda, men de små flugorna tycks vilja ha scenen för sig själva, för oftast bråkar de inte samtidigt. Puh.
Käraste K, tänkte bara titta in och säga hej. Jag smyger förbi ibland, men tiden har inte räckt till den senaste månaden. Bara spring och jobb och massa massa tankar som ligger och behöver värmas under kläckningslampan och som vill tänkas till slut. Det är mycket som händer. Men, I'll be back. Ta hand om dig. Det låter som ni har det fint, alla fyra. Det är jag glad för. Stora kramar Anna
SvaraRaderaAnna ser dej: Åh, blir glad-glad-glad av att se ett livstecken från dig och undrar förstås hur det GÅR med allt tänkande!?! Hinner du maila i all röra får du ju hemskt gärna göra det - kanske kan jag ge någon bollplankstanke? Stora kramar tillbaka till dig!
SvaraRaderaHärligt med samkörning! Det måste underlätta enormt, och vara kul för de små också.
SvaraRaderaKörsång vid matbordet låter kul :)
kram
C: Ja, det underlättar faktiskt oftast mer än det försvårar, men det går såklart upp-och-ned med sånt där;-)... Körsång är en klar hit, dock! Kram
SvaraRadera