Och nu var vi här igen...

Det blev aldrig någon direkt avkoppling efter onsdagseftermiddagens prövning; åtminstone inte på hemmafronten.
Görförkylda Pydden har det jobbigt med tokrinnande näsa och allmän hängighet, vilket väl i och för sig i hennes fall handlar om att köra i 120 istället för 140. Alltså knappt märkbart, bortsett från den lite tydligare känsligheten mot storebror.
Rubinen har de senaste två dagarna ökat i tjurighet och motstånd igen efter en lång tid av behagligt humör och älskvärdhet. Kanske för att marginalerna finns igen? Kanske för att jag har varit lite småsur, jag också.
Men kort och gott, så är våren på många sätt paradiset om man jämför med sega långa vintern. Vi festar med överdragsbyxor och vårjacka, med tunnare mössor och inga vantar alls, med en och annan fika ute i det fria och med lek utomhus i sol (eller i alla fall i uppehåll) efter dagis.
Ny fotboll är införskaffad. Förra årets hittade vi i små små bitar i rabatten på gården. Bra kvalitet det där... Och nya vårskor är också inhandlade. Både till lilla storfot Pydd och till Rubbe som kom hem med dem dyblöta och nedsandade efter premiärdagen på dagis. Men, vad tusan. Det är ju användas som de ska.
Och påskliljorna står i knopp på gården där ute och viskar om snara grillkvällar på gården med trevliga grannar. Åh, jag gillar verkligen min stad!