En förälder på Rubinens avdelning ringde mig för att vara snäll i förmiddags och berättade att hennes son kräkts på dagisgården på morgonen strax efter att ett annat barn kräkts vid frukostbordet. Och på Pyddens avdelning är tydligen fler än hälften av barnen hemma och kräks.
Jaha. Då behöver jag inte akut fundera ut hur vi löser att Rubinen grät för tredje dagen i rad vid lämningen idag. Vi lär ju inte gå till dagis mer under den här veckan liksom. Blir det bloggpaus så vet ni vad jag gör.
Det får mig att minnas en klient som hade problem med att hennes son (i skolåldern) helt plötsligt vägrade gå till skolan från en dag till en annan.
SvaraRaderaDet visade sig att tre av hans klasskompisar helt okontrollerat börjat kräkas inne i klassrummet och detta hade påverkat den här killen starkt. Dels blev han rädd för att kompisarna blev så sjuka och dels blev han rädd för att själv bll så sjuk och börja kräkas.
Kram, hoppas ni slipper bli sjuka.
åh nej! hoppas ni slipper!!
SvaraRaderajaha, hos er också. Här rasar magsjukan i vårt område sedan några veckor. Först på det ena dagiset och nu på Lillans. Vi hade vår släng för någon vecka sedan och hoppas slippa återfall.
SvaraRaderaHoppas ni får slippa helt och hållet!
Kram!
ok. roligare saker finns det ju att vänta på... hoppas ni slipper!!!
SvaraRaderaSaved by the bell. Ibland behöver man få en paus som liten, men det betyder ju inte att som den andra förälden gjorde, ta hem sitt barn. Det var en märklig lösning, inget som många kan göra och det är tveksamt om det är ens bra. Men det här löste sig ju till det bästa, även om kräkningar är nog så trist. Hoppas ni mår bra!
SvaraRaderaUuuuuuusch! Hoppas ni slipper.
SvaraRaderaYogamamma: Ja, sådant är spännande, tycker jag. Att händelser påverkar oss så olika och sätter så olika spår hos oss att det ibland krävs en hel del för komma orsaken till våra beteenden på spåren. Kanske därför som intresset för människor är så stort hos oss båda? Än så länge har vi sluppit kräket... Kram tillbaka!
SvaraRaderaFrida: Ja, jag håller tummarna så hårt att knogarna vitnar för att slippa kräket. Mycket lättare att hantera sådant som kommer från andra hållet, tycker jag...
C: Nämen, hu. Den där ständiga beredskapen är jobbig, tycker jag. Hittills har vi varit förskonade från magsjuka, men det är ett rent utopia att tänka sig att man skulle slippa helt...;). Hoppas att ni slipper återfall i alla fall! Kram!
Librarybeth: Japp! Som födelsedagar och rolig post!
annika: Ja, jag tror också att pausen var bra. Och skönt nog stressade den inte oss för mycket eftersom det råkar vara ett ganska lugnt veckoslut. Jag hoppas att läget ser annorlunda ut på måndag ur alla vinklar!
Fröken K: Ja, uuuusch är verkligen ordet. Lätt fobisk är jag faktiskt för magsjuka. Läskigt värre.