måndag 14 mars 2011

Stort och litet?

I ljuset av extrema världshändelser och katastrofer är inte en helg med oro över ett barns magont något att orda om. Så jag börjar med att säga att självklart upptas även mina tankar (apropå en spridd kritik av bloggares ytlighet i förhållande till omvärlden) av Japan, Libyen och världens allmänna tillstånd. Fast nyhetsrapportering om detta kan journalister och utsända bättre. Jag har bett. Det kan jag.

Men min magkatarr hänger framförallt samman med Rubinens diffusa hälsotillstånd som tycks vara tillbaka på scratch vad gäller förklaring till vad som är fatt. En akutsmärta i magen till i helgen följd av kräkning, men inga ytterligare konkreta symptom. Dålig aptit och snor som dras ned istället för ut. Suck. Virus? Stress? Magkatarr? Något på dagis som inte är bra?
Nu måste jag jobba ikapp.

6 kommentarer:

  1. Mmmm, du har så rätt, bara för att man bloggar är man ju inte helt borta, eller ytlig. Jag håller med dig, ens tankar går till medmänniskorna... man kastas mellan högt och lågt. Ta hand om dig, magkatarr är inte, inte bra. Jag har testat ;) kanske du också gjort tidigare?

    SvaraRadera
  2. Jamen det är klart att vi deltar på vårt sätt i världen. Samtidigt har vi vårt eget universum där allt snurrar. Jag tänker att din magkatarr kan hänga ihop med så mycket. Dricker du kaffe? Stressar du? Eller något annat. Och Rubinen, kanske är det inget annat än ett virus... Tänker på er!

    SvaraRadera
  3. Librarybeth: Precis, det kanske bara är så att man inte riktigt tycker att man kan tillföra något annat än verop... Och tack, jag ska, eller åtminstone ska försöka... Jo, jag har testat det en och annan gång;)... Inte så kul.

    annika: Ja, visst gör vi det. Och det maler och ligger till sig och förändrar dem vi är på olika sätt.
    Stressen just nu är nog mest orosbaserad. Rubinens mage är det största orosmomentet, tyvärr, och vi får väl helt enkelt ligga på primärvården för snabb remittering den här gången. Tack för tankar!

    SvaraRadera
  4. Visst, det kan kännas fjuttigt med magproblem i jämförelse, men att man oroar sig för sitt barns hälsa gör ju inte att man inte bryr sig om det större scenariet också... Jag hoppas både du o Rubinen får hjälp och någon som gör en ordentlig undrsökning av vad det handlar om en gång för alla. Stor kram

    SvaraRadera
  5. ens egna bekymmer blir inte mindre för att någon annan har större bekymmer.
    Magkatarr är inte bra, ta hand om dig!
    Hoppas på snabb remiss och snabba goda nyheter om Rubinens mage.
    Kram

    SvaraRadera
  6. Anna ser dej: Nä, så är det ju. Det finns rum för många tankar och orosmoment i hjärnan på en och samma gång. Och självklart även för annat! Stor kram tillbaka!

    C: Nej, det är helt sant och oftast är det dem man måste ta itu med först för att kunna finnas närvarande i det andra. Kram tillbaka till dig!

    SvaraRadera