day 04 – a song that makes you sad

I mitt jobb är musik en viktig ingrediens. Den följer med i alla skeden som soundtrack i olika människor liv och därmed också i mitt, även om jag ofta befinner mig lite i periferin som ceremonimästare. Är det något jag gråter av, så är det musik. Inget väcker mina känslor som musik, inget kan trösta eller oroa som musik.
Det finns mycket musik som jag gråter av, men som jag märkligt nog ändå vill sjunga trots att rösten stockar sig. Jag hade aldrig kunnat sjunga i de där sammanhangen. Jag är glad att vi har musiker som gör det.
Att bli rörd är dock inte samma sak som att bli sorgsen och jag fick tänka en del innan jag hittade en sång som faktiskt gör mig ledsen som mesta känsla. Ledsen och ändå glad att det skrivs sådana psalmer. För egentligen handlar det om att psalmen hittar ett så livsnära anslag och lyfter fram det ljusa som en motpart till allt det mörka. Det är psalm 828; Att möta sin vän om morgonen. Synd att jag inte kan få med musiken här också...

Att möta sin vän om morgonen och minnas de hårda orden men se att vår kärlek lever än, det hjälper mig ana himmelen på jorden.
Att möta sitt barn vid middagen, i mitten av levnadsfärden och se att vår kärlek lever än, det hjälper mig se befrielsen i världen.
Att följa sin mor den aftonen när ingenting mer är givet, och se att vår kärlek lever än, det hjälper mig ana meningen med livet.
Att möta sig själv i midnatten när grämelsen fyller huset, men se att min kärlek lever än, det hjälper mig se försoningen och ljuset.
Att bäras av Gud mot gryningen där nattmörkret blir fördrivet, och se att Guds kärlek lever än, det hjälper mig tro att döden följs av livet.