Bild lånad från adlibris.com
Pydden fick en samlingsbok om Ingrid skriven av Katerina Janouch i present från en vän.
Jag är faktiskt allergisk mot Janouchs sätt att skriva på. Det som kanske funkar i en bok, blir olidligt i tre på varandra.
Ofullständiga meningar. Överhoppade ord. Bara för att man inbillar sig att barn lättare lyssnar till det?
Nej, det tror jag faktiskt inte att de gör och jag tycker att det är ett dumförklarande av föräldrar som faktiskt är fullt kapabla att hoppa och saxa själva i en text. Bilderna däremot av Mervi Lindman gillar jag och ämnena är vardagsnära; läggdags, kärleken till sin pappa och sjukdom. Både Rubinen och Pydd är helt fascinerade av Bassiluskan som öppnar en ny värld för dem i sjukdomsfaror. Mössan kommer nog garanterat att få sitta på Pyddens huvud framöver och sand slinker förmodligen inte ner i gapet. Gött.
Bara för det kanske jag står ut några vändor till. Fast jag har faktiskt redan börjat låta barnen få berätta boken istället.
Bild lånad från adlibris.com
En klassiker som jag själv köpte till Pydden på bokrean var "Sagan om Pelle Kanin" av Beatrix Potter. Jag älskade hennes teckningar när jag var i tonåren (och köpte faktiskt både mjukdjur och planscher) och efter att ha ägnat alla mina barndoms Lille-julaftnar åt baletten med figurerna ur hennes sagor står den här boken högt på min lista. Baletten som sändes på tv under många år, går att köpa som dvd, vilket jag gjorde häromåret.
Boken som Pydden alltid tycks komma tillbaka till är "Räven i den kolsvarta natten" av Alison Green och Deborah Allwright. Teckningarna är formidabla, tycker jag, och likaså möjligheten att sätta olika röster på de olika djuren. Översättaren har gjort ett grymt bra jobb också, för rimmen känns naturliga och gör att hela boken liksom blir en sång. Och räven är ju jätteläskig!
Härligt med lite boktips! Tack och kram
SvaraRaderaJag har inte läst Ingrid-böckerna men jag har också svårt när de tar bort för mkt ord. Jag tror att det är viktigt att ha många ord för att barn ska lära sig rytm i språket. Potter är en favorit här, en kompis tipsade mig om att de har/hade en utställning i Sthlm som jag gärna hade gått på om tid fanns.
SvaraRaderaAnna ser dej: Varsågod;) Och kram tillbaka!
SvaraRaderaSoffy: Precis, det tror jag också! Jag tycker t ex att Max-böckerna är hemska eftersom de dessutom byter ut ord mot "bebisord"... Utställning med Potter hade jag ju gärna sett; typiskt att vägarna förbi Sthlm inte är så frekventa...
Ingridböckerna är en stor favorit hos storebror här och de har gjort att det numera inte är ett alternativ att gå utan mössa eller vantar (snarare tvärtom, de gånger vi bara ska till bilen från dagis och jag kanske säger att han inte behöver ha vantar blir han helt förtvivlad för han vill ju inte att bassilusken ska komma...). Vi har lånat alla på bibblan och har sover/äter/pappa/bassilusken själva. Håller med dig om att det är irriterande med de förenklade/förkortade meningarna, vi har diskuterat dem en del maken och jag.
SvaraRaderaI början läst vi som det stod och ganska snart lärde sig N allt utantill så nu "läser" han också själv i de böcker vi haft längst. I den senaste "Ingrid och pappa" har jag gjort så att jag själv fyller ut meningarna så de blir kompletta när jag läser.
Räven i den kolsvarta natten låter spännande, ska se efter den!
Mitt senaste inköp (på bokrean) var bland annat "Rut och Knut leker doktor" och den gillar jag mycket. Annars är det Mamma Mu och Pettson & Findus som är mest poppis här just nu.
Kram till dig och trevlig helg!
All is pretty: Vi lånar och lånar och lånar på biblioteket. Det blir korta möten, men ibland alldeles tillräckliga. Rut och Knut är goda bekantskaper och vi har läst någon enstaka Mamma Mu, men fler får det bli. Räven i den kolsvarta natten är som sagt en riktig pärla! Kram och trevlig helg till dig också!
SvaraRadera