När det blir så här sjunker jag in i "angry birds" eller mina slitna hårstrån och drömmer om tiden då retreater inte var lyxvara. Nu måste jag välja hur jag gör med mina alltför sällsynta lediga helger; semester, umgås med mina barn eller åka på retreat.
Inte helt otippat hamnar "åka på retreat" längst ner, för högst upp är barnen och en tripp till Berlin någon gång då och då är ju lite mer omväxling än tystnad och stillhet.
Jag är ensam med barnen fram t o m onsdag. Idag har vi ätit med vår fina grannfru och middagen lyckades förlöpa utan bråk. Efter förra middagens kaosartade och urspårade trotsorgie skämdes jag något gruvligt. Skönt att det blev annorlunda...
Helgen var jobbintensiv, men jag hade den stora glädjen att få träffa fina Anna i levande livet! Något jag gärna gör fler gånger, snart igen. Mycket trevligt att befinna sig i samma stad.
Helgen innebar också gigantisk sammanbyggd tågbana i vardagsrummet som barnen lekte tillsammans med under långa stunder utan bråk. Helt makalöst! Och oerhört kul att lyssna till deras dialog...
"Hej, jag heter Thomas. Vad heter du?"
"Jag heter Thomas. Vad heter du?"
Och så vidare...
Livet livet livet. Ibland går det så extremsnabbt och ibland saktar det in lite. Jag som har vuxna barn kan sakna det där kaosartade på något vis. När man är mitt i. Och det bara rullar på. Men det trodde jag aldrig att jag skulle säga, när jag var i det :)Kram!
SvaraRaderaÅh, så jag känner igen tillvaron. Ibland känns det bara som jag kippar efter luft, upp med näsan över vattenytan, ner igen, allt utöver vardagslivet liksom kläms in med nöd och näppe. Det var i alla fall ett härligt möte med dig i lördags, få prata till punkt, möta en ny (fast ändå bekant) fin, spännande, rolig, klok människa. Jag ser fram mot att ses igen! Kram o lycka till med logistiken fram till när mannen kommer hem igen
SvaraRaderaJa nog rullar det iväg ibland. Vilken fin ögonblicksbild du fångat. Så där kan det gå kors och tvärs!!!! Man kan bromsa lite grann och retreata i soffan när kidsen somnat. Vet jag att jag brukade göra. Bara stanna upp, strunta i att plocka undan, disken, tvätten. Bara ta in alltihop. Behövs även med stora barn, arbete, relationer...
SvaraRaderaannika: Jaaa, livet. Hahaha, jag kan tänka mig att man inte tror det, men jag tror mig ändå ana lite vad du menar. För det går ju framåt även nu och vissa dagar kan jag sakna dem trots att de är i rummet bredvid just för att de inte just då behöver mig lika mycket som jag dem. Skumt. Kram!
SvaraRaderaAnna ser dej: Kippandet efter luft känns mycket bekant, ja. Och jag känner mig fortfarande mycket upplyft av vår fika! Som sagt, det gör vi om snart snart igen! Kramar!
Librarybeth: Jo, retreaten i soffan är faktiskt lite underskattad. Det går att spela angrybirds med en katt i knäet medan man coachar barnen på golvet... Och ändå känna lugn, menar jag:)