... heliga dag. Fast grejen är att trots att jag verkligen såg fram emot en dag av "ingenting", så snurrar huvudet, magen fjärilar sig och benen är fulla av spring. Varför kan jag inte bara njuta långsamhetens lov? Varför måste jag hitta på saker för mig själv att göra hela tiden?
Det där känner jag igen hos mig själv.Någon slags rastlöshet. Kanske vill den tala om något för dig..
SvaraRaderaHar du en egendag? Utan barn?
SvaraRaderaEller är det en fri dag i almanackan, utan några förpliktelser?
Hur som helst, så är det svårt att njuta av ingenting. Det är nog det svåraste av allt. Och oxå bland det bästa, när man nu lyckas.
Så det är väl värt att kämpa för ;)
Yogamamma: Ja, jag funderar över vad det är som förmodligen kryper på mig om jag tillåter mig att slappna av. Vissa faser i livet känns tryggast att ta sig igenom utan för mycket eftertanke. Risken känns ibland överhängande för att något går sönder...
SvaraRaderafröken blund slår dank: Nix, ingen egendag-utan-barn, utan en dag utan något planerat. Det säger kanske något om mitt rastlöshetsproblem. Det räcker liksom inte att "bara" ta hand om barn. Vi måste ut och GÖRA något också...