I många många veckor valde lilla L's mage att bara tömmas en gång i veckan till allas stora förtret. Dagarna som föregick tömningen (vilket ju var ganska många dagar) viftades och stånkades det och man kunde tydligt se hur hon processade maten därinne i den lilla klotrunda säcken. Dagen då det HÄNDE var det lika jobbigt. Som om någon slags separationskänsla infunnit sig, gnyddes och gnälldes det. Nu har något hänt. Tarmen har mognat. I takt med att koliken avtagit och i nuläget mest rör sig om enstaka halvtimmar då och då - inte ens dagligen - så har också tarmen börjat arbeta snabbare.
Idag är tredje dagen hon bajsat. Tredje dagen i rad, alltså. För föräldrar som ivrigt stått och letat tecken är detta rena himmelriket. Och självklart ett mycket märkligt bloggämne, tills det att man inser hur det uppfyller hela ens vardag, förstås. För så är det ju med det som ens vardag kretsar kring. Det blir det normala samtalsämnet.
Igår träffade R och L sina kusiner; två flickor på 3,5 och 1,5 år. Lillflickan benämnde allting som bajs. För mig som haft det i huvudet de senaste 12 veckorna upplevdes det inte som konstigt alls.
Det är galet att bajs kan ta upp så mkt av ens tid. Och att det faktiskt kan vara intressant och glädjande säger ju en hel del om oss, alltså jag menar, hur vi förändras när vi blir mammor. Som tur är alltså, det är ju livsviktigt och en stor del i en liten bebis liv. Att kroppen ska fungera.
SvaraRaderaVa skönt att koliken börjat ge med sig. Vilken ro det måste vara!
fröken blund slår dank: Ja, samtalsämnen som verkligen inte skulle förekomma i normala sammanhang blir plötsligt helt rumsrena. Spenderade gårdagens bröllopsfest med att tala om detta ämne också... Man kan ju bara ana (eller komma ihåg) vad de barnlösa tycker;)...
SvaraRaderaDet är verkligen helt fantastiskt att koliken börjar släppa och att det bara är de "vanliga" bekymren och glädjeämnena som är på tapeten nu.