Fortfarande kryddas våra kvällar av skrikperioder; inte riktigt varje kväll och inte riktigt likadana då de förekommer, men dock; fortfarande. Fortfarande kan jag också känna avund för dem som faktiskt kan njuta spädbarnstid fullt ut. Senast i tisdags träffade jag på en mamma som prisade mysigheten i de första tre månaderna. Jag gick inte in på att det kan vara annorlunda. Det kändes liksom lite hopplöst när man inte ens kan reflektera över att den där mysigheten kanske inte finns i alla familjer, oavsett hur den nu uteblir. Det är lite samma slags person som utan att blinka frågar den barnlösa om hon inte tänker skaffa barn snart, eftersom det är livets mening... (Ok, nu är jag taskig och dömande, men icke desto mindre har jag träffat ett helt gäng av sådana oreflekterade individer...)
I vilket fall som helst är L så påtagligt mer "mogen" nu. Alla andra områden funkar allt bättre och hennes dagar får ett allt tydligare mönster. I R's fall var koliken helt enkelt bara borta en dag. En dag skrek han inte längre. Den dagen föregicks av bra dagar och dåliga dagar i en enda röra förstås, när vi tänkte tanken; kanske?! kan det vara så bra?! nej, inte än...
I det stora hela är L mer nöjd än vad R var, men har skrikit mycket fler rena kolikskrik. Det ska bli spännande att se om detta kommer att synas på något sätt i deras olikheter i övrigt så småningom.
Nej, det är lätt att inte tänka på att alla inte har det likadant som man själv. Och välbehövligt att få sig en tankeställare också... Det är märkligt att vi behöver träna oss så mycket på att tänka utanför våra egna små boxar. Hur som helst låter det väldigt positivt med L. Jag hoppas innerligen att koliken snart är över och att ni ska kunna börja njuta fullt ut av er fina familj! Ni är grymma som klarar av det utan att få fullständigt nervsammanbrott. Respekt och kram!
SvaraRaderaAnna ser dej: Jag gissar att jag själv också lyckas trampa i diverse klaver och förutsätter saker som inte alls är så självklara för andra föräldrar... Kanske handlar det helt enkelt om att på ett varsamt sätt berätta sina erfarenheter för varandra? Tack för peppande ord och kram tillbaka!
SvaraRadera