Jag är fullt förtrogen med uttrycket "att inte ropa hej förrän man är över bäcken" och är egentligen ingen optimist (nej, det är nog det sista man kan kalla mig. Maken skulle säkert säga pessimist; jag själv säger realist). Optimist är fint att vara. Pessimist suger. Ja, jag vet. Det tråkiga är att det sällan brukar finnas någon belöning i att vara optimist. Annat än att man kanske inte tar ut det onda i förväg förstås och på det hela får ett drägligare liv? Vad jag menar är att det sällan blir några framgångar utan bakslag. (Se föregående inlägg om natten...)
I tre nätter har lilla fröken vaknat ca 1.30 efter att ha ätit sista gången för kvällen ca kl 20.30-21.15 och varit varm, sur och stökig. Jag har försökt amma och dåsat samtidigt, men sparkandet, bråkandet och stökandet har till slut kring halv sex och efter ytterligare amningsförsök gjort att jag gnälligt lämpat av henne inne hos maken för att åtminstone få någon timmes sömn innan alla morgonbestyr ska uföras. Jag har några funderingar på vad man kan testa för att få bättre nätter:
1. Lägga henne direkt i korgen bredvid sängen när hon ätit klart på kvällen för att undvika stekning i insatsen (om det nu är problemet)
2. Lägga tillbaka henne igen och alltså hålla sig vaken under amningen
3. Tvinga tillbaka maken till stökiga sovrummet för att assistera i tillbakaläggandet om/när jag somnar
4. Ta sig i kragen och RAPA henne om det nu är problemet
5.?
Det ser ut som en slags plan, men det kanske finns en helt annan modell som jag inte tänkt på.
Nu undrar jag hur ni hade gjort? Alla tips är välkomna...
Uppdatering: Punkt nr 3 visade sig vara extremt kontraproduktiv (maken väckte mig säkert minst tre gånger under den generellt sett mer sömnsäkra fasen av natten) och idag har jag nått min all-time-high trötthetskulmen.
Jag gillar att lösa problem och kastade mig genast över ditt.
SvaraRaderaMen jag är nog mer än lovligt trög... Hade massa fina idéer i huvudet innan jag insåg att jag egentligen inte fattat vad som är problemet med dina nätter med L. Är det att hon stökar, eller att du somnar med henne när du ammar, eller att hon inte vill äta, eller att du inte vill att hon ska äta... Ja, du förstår.
Jag verkar behöva mycket tydlig problembeskrivning idag :)
C: Jag vet nog ärligt talat inte själv vad som är problemet...;) Hon sover helt enkelt väldigt oroligt fr o m första nattamningen (av två) och eftersom den kommit ganska snart inpå kvällsamningen hela veckan, har det blivit desto mindre sömn för min del. Hon ligger helt enkelt och sparkar, vrider sig och stönar efter det att hon ätit och sedan fortsätter det så resten av natten med stöket; inte maten. Grymt störande... Mitt dilemma är nog att jag ligger och halvspänner mig i väntan på att hon ska vakna helt istället. Hade hon legat lugnt och stilla (som hon gör mellan 9-13 på dagen) hade det inte varit något problem att sova bredvid henne. Jag börjar ana att den där förmiddagssömnen är någon slags förlängd nattsömn.
SvaraRaderaAha. då har jag en bättre bild!
SvaraRaderaLillan brukar också ligga och stöka efter nattmatning ibland, då klarar jag inte av att ha henne bredvid mig utan lägger över henne i hennes säng. Hon vevar så med armarna att nappen åker ut titt som tätt och jag får ligga och peta in den igen. Ofta somnar jag och då vet jag inte om det beror på att hon lugnar sig eller om jag somnar ändå. Ibland när jag inte står ut mer så får maken lägga sig på hennes sida och så sover jag. Jag tror att Lillan faktiskt sover sig igenom allt detta och bara halv-vaknar ibland när nappen tappas ut.
Ibland funkar det att lägga sig tätt mot hennes huvud och djupandas, gärna med ett shhh-ljud i hennes öra på utandningarna. Det lugnar både henne och mig om man har tur :)
Jag är en rationell person så jag tänker så här: om du spänner dig för att du oroar dig att hon ska vakna så får du ingen sömn. Om du lyckas intala dig att du kommer vakna när hon vaknar, så kan du sova igenom stökandet? Ja, nu vet jag att det inte är så enkelt, men bara att tänka den tanken kanske kan hjälpa lite?
Det där att sova hela förmiddagarna låter som att det kan störa nattsömnen. Kanske kan ni försöka förskjuta hennes "bra" sömn så att den hamnar när ni vill ha den?
Eller fundera på vad som skiljer natt-sovandet från det bra dagsovandet, placering, kläder, ljus- och ljudförhållanden? Kan man göra förutsättningarna för nattsömnen mer lik de för dagsömnen?
Oj, vad pladdrigt det blev :)
hoppas den här natten var bättre!
kram!