Tid 3

Spenderade dagen och kvällen på tu man hand med dottern då sonen och maken dragit ut till landet igen på dygns-semester och möte med farfar.

Det tycks bli jämförelser mest hela tiden mellan son och dotter vid samma tidpunkt i utveckling och ålder, vilket kanske inte är så rättvist, men dock en realitet. När Rubinen var i den här åldern, spenderade vi mycket mycket tid med att stimulera och roa honom på olika sätt. Kvällarna kändes ibland ohyggligt långa fram till läggdags när han inte var nöjd och krävde uppmärksamhet hela tiden. L har mest fått hänga med och oftast räcker det, som sagt, att storebror - underbare storebror - är i rummet för att underhållningen s a s ska vara löst.

Senast jag och dottern var ensamma så här var i påskas när de andra drog till landet.
En del har hänt, om man säger så. Hon är just nu i fas då inte ens en minut ensam i gym eller babysitter är möjligt; bära, bära, bära. Följaktligen intogs "middagen" efter hennes sänggående för en stund sedan och för att roa henne innan läggdags (bortsett från babymassagen) drog vi iväg till köpcentret om hörnet. Kul. Jo, faktiskt för en intryckstörstande flicka.

Skillnaden är förstås att vi vet (jo, det gör jag) att det går över. Tiden går. Det blir enklare. Och svårare. Men det är lättare att stanna upp och njuta den här gången. Även av de "jobbigare" faserna. För imorgon kan det vara helt annorlunda, absurt nog.