5 månader

Hon är stor nu. Plötsligt är det en stor bebis jag bär runt på. Hela tiden. För just nu känns det som en evighet sedan det gick att ha sin kropp för sig själv ett tag. Närhet krävs mest hela tiden och visst är det enklare att bära nu när hon är så stabil och stor, men tyngre. Vi bär henne i ergon och framlänges i babybjörnen. Får hon inte sitta framlänges där, blir det frustrerat och nacken går ur led för att se.




Babygymmet är ett minne blott. Hon flippar över med detsamma och häver ur sig arga små rop för att hon inte når, inte kommer någon vart, inte sitter i någons famn. Gymmet funkar egentligen bara under kvällsmassagen som vi varit noga med sedan hon föddes. Babysittern däremot går något bättre nu när hon kan sitta mer upprätt och ha översyn.

L sträcker sig efter allt. Och greppar hårt och bestämt. Efter glasen vi dricker ur, efter gaffeln som äts med, efter tallrikar, hår, öron, nappar. Ja, allt. Kaffekoppen får hållas på rejält avstånd för att olyckor ska undvikas.

Sömnen har blivit oroligare. Hon vänder sig och vaknar av att ligga på magen eller "fel" och måste få hjälp att läggas till rätta igen. Nätterna blir följaktligen ganska splittrade och ofta känns det just nu som smidigaste lösningen att hämta henne från det egna rummet, ge upp om egen säng och flytta henne till mig istället. Där sover hon (och ibland även jag) utan att störas nämnvärt av hunger (endast lite snutt x 2) och då kan vi sova så länge som till halv åtta. Fortfarande är det förmiddagspasset som är det långa dagssovandet. På eftermiddagen kan det bli två minilurar på en halvtimma ungefär. I famnen, så klart.

Roas gör L bäst av sällskap. Att fika med henne närvarande är fullt möjligt, bara hon får hoppa i knäet och titta på folk.

Ljuden som lilla L gör är starka och mångfacetterade. Hon kan ligga och prata mjukt för sig själv medan hon undersöker sina händer och fötter, men kan också ryta högljutt och argt när hon inte är riktigt nöjd med situationen.

Mat är oftast hur gott som helst. Gröten på kvällarna blev snabbt fulla portioner och ska gärna kännas på samtidigt med händerna. Frukt är inte så gott ännu; bättre då med morot, majs och sötpotatis.

Vi har bytt till sittdel i vagnen och det funkar utmärkt. Hon ser precis lagom mycket, somnar lätt av det hon ser och kan roa sig med leksaker som hänger precis så att hon kan nå.

Fortfarande slår det mig hur olika barnen är och hur mycket kärlek som ryms i mig. Det är ganska häftigt faktiskt.