Jo. Det har faktiskt skett en del framsteg. Både på dagis innan jul och på hemmafronten innan och under jullov.
Med mycket tjat och idel frågor om huruvida hans status är "bajsnödig" eller ej, samt en hel del forskande blickar på udda rörelsemönster som möjligtvis kunde signalera att något var på gång, har vi lyckats undanröja de flesta kalsongöverraskningar. Det gör ju att man slappnar av en smula och liksom tror att det kanske löser sig självt. Men där lurar man sig. För då kommer nästa moment, nämligen att den unge herren själv ska bli uppmärksam när något är
- på gång med tid över till toalettmarsch
- redan på väg samt redan delvis i en kalsong eller
- helt ute och därmed för sent att göra något åt annat än sanera.
Förra veckan hade vi en del incidenter av punkt nummer 2, varav tre på varandra följande, hemma på trevlig kväll hos dagiskompisen och hans föräldrar. Tur att dagiskompisen är av samma storlek som en viss Rubin.
I helgen hade vi dessutom The Dreaded nummer 2/kanske nummer 3 utomhus, vilket ledde till att den stackars Rubinen fick åka pulka på knäna hela vägen hem från backen till lägenheten. (Och det var alltså inte jag som ansåg att han inte fick sätta sig, men jag klandrar honom inte för beslutet att försöka begränsa skadan...)
Men jag har en liten tystlåten teori om att det är ett framsteg till vi har att göra med. Det handlar om att han faktiskt blir medveten om att det händer, dock något för sent. Kan det kanske ligga något i det? Förhoppningen är då att det snart mest blir situationer av punkt nummer 1 här hemma. Mycket skönt för den arma modern med tvättberget i så fall.
*Och likt mellanbarnet hoppas och tror jag inte att den här typen av inlägg kommer att skada en viss storebror när han väl äntrar en scen av något slag någon gång någonstans i en framtid nära oss...
Skönt att det verkar ljusna! Här gav laktosfri diet resultat efter ett par veckor, och nu var det ett bra tag sedan vi såg det där karaktäristiska hänget i kalsongen. Skönt! Att han numer inte riktigt har tid att gå och kissa innan det är så gott som för sent är en annan femma...
SvaraRaderaOch ja, vi får hoppas att de inte får men för livet av våra inlägg. Verkligen. :)
På bajsfronten något nytt mao! Utmärkt! Magont - laktosproblem? Har ett laktoskänsligt barn, krånglet kom när jag slutade amma. Stenhård laktosfri diet i början, idag snart 13 år (wow!) kan tösabiten "fuska" emellanåt utan allt för stora följder.
SvaraRaderaJag tror att det kommer när han är redo. Många gånger "stressar" föräldrar (o viss mån även dagispersonal) fram det. Men som i allt är barn olika och unika och jag tänker att det får ta den tid det tar.
SvaraRaderaSigne är över fyra år och det är först nu som hon klarar att gå på toaletten helt själv och också har mariginal (vilket är väldigt, väldigt skönt)
Svar: Du vet inte hur mycket det värmer när du skriver så! Du som vet allt om själen också. :)
SvaraRaderaDet där med bajs kan vara känsligt i en viss ålder, men jag tror att han rent ut sagt skiter i att du skriver om att han måste åka pulka på knäna för att han har bajs i byxan. :)
Gah. Vad jobbigt med bajsproblem och skönt att det verkar bli bättre. Bra för mig att få lite distans till problemet att gå upp och byta nerkissade lakan varannan natt. Hm, jag gör nog hellre det än bajskletet...
SvaraRaderamellanbarnet: Ja, vi gjorde ju ett försök i somras och innan förändring syntes just då. Jag tror tyvärr att han är en så disträ liten varelse att det ska många wake-up-calls för honom för att budskapet ska in. De disträa ögonblicken kommer förmodligen vara bloggvänliga långt upp i åldrarna och där får jag väl hålla mig i skinnet...;)
SvaraRaderaLibrarybeth: Ja, skönt med lite framsteg. Äntligen! Vi testade lite laktosfritt i somras (hardcore en dryg vecka och uteslöt även mjölkprotein, men ingen bättring). Läkarna menade att det inte gick att göra en bedömning utifrån laktosen på ett så litet barn och det magonda försvann ju så småningom av sig självt.
Yogamamma: Jag tror att du har alldeles rätt. det har varit ett sjå att identifiera vad som är vad i hela den här historien; nu tycker jag att vi har landat på bra mark och att dagispersonalen är stöttande inte stjälpande. Skönt att höra med Signe också. De är ju trots allt fortfarande barn; det får man inte glömma, och detta är ett enormt steg för någon så ung.
Fröken K: Tack och jag är ju ärlig, dessutom!:)
Jo, jag har också tänkt det; d v s att i vissa åldrar är sådant extra känsligt, men frågan är väl om han själv eller vännerna kommer att lyckas identifiera bloggen (och jo, det gör de säkert om de har intresset. Kids nuförtiden, liksom...). Det jag funderat över är om det just olyckligt hamnar väldigt stort fokus på just honom och ingen alls på lillasyster eftersom intresset är mindre hos mig att rapportera om samma grejor?
Lena: Usch, ja. Jag gör saker nu som jag aldrig kunde drömma om för fyra år sedan att jag skulle behöva stå ut med. Mycket har just med kroppsvätskor att göra. Jag tycker dock att nedkissade lakan varje natt låter ganska jobbigt, det också. Det scenariot är orsaken till att storebror fortfarande sover med nattblöja. Som ofta är blöt på morgonen. Fast tyvärr nyblöt, så frågan är om det är rätt. Suck.