Jag funderade en del kring Ann Heberleins observationer i morse, när jag äntligen kunde sätta mig med tidningen (vår regel för helgfrukostar är att barnen ska ha ätit klart innan tidningen attackeras) och barnen dragit sig ut på annat håll.
Jag tror att hon har rätt - utan att ha sett ett enda avsnitt av Solsidan - om att begäret begär begär. Att "vi" aldrig är nöjda utan hela tiden lever i Nextopia. Så gör även jag, fast jag drömmer om större familj, mer tid med vänner (i en nära framtid), mer tid för roliga hobbies och framgångar i arbetet. Kanske för att jag tycks sakna öga för inredning...
En bekant till mig påpekade vid något tillfälle att det alltid var köksrenovering på gång i hans lilla (relativt välbärgade) samhälle och att köken som slängdes ut ur de tjusiga radhusen var fullt fungerande och hade inte många år på nacken. Nästa station handlade ofta om badrummet och sedan var det dags för skilsmässa. Det låter ganska krasst, men stämmer väl överens med Nextopia-tanken. När kök och badrum är fixat och livet fortfarande inte är lyckligare än tidigare, måste man ta itu med relationen.
Mycket tror jag handlar om att vi sällan för djupare diskussioner om livets mening; mycket handlar om ytan och de punktmässiga lyckorusen som t ex kan komma av det senaste reafyndet eller en snygg inredningspryl. Jag är inte bättre själv och jag tror egentligen inte att problemet ligger i renoverandet eller fyndandet. För det är bra med projekt som kan klaras av, som har tydliga resultat och som visar för oss att vi lyckats med något. Inte minst när många av oss jobbar med saker som kanske inte ger samma ögonblickliga resultat som en halltapetsering. Problemet blir först om det är det enda som fyller oss; för då tror jag att livet i Nextopia till slut blir en besvikelse, när dimmorna väl lättar. För vi blir äldre ändå, våra barn flyttar, våra relationer trasas sönder och till slut är det slut. Ändå.
Jag fick mig i alla fall en liten tankeställare idag. Igen. Och jag kommer att försöka vara mer här i den verklighet som är nu, med den lägenhet och den fritid jag har, med de val jag gör dagligen av hur jag spenderar min tid. Vill jag konkret se över det och göra en förändring så är alltid den kyrkliga fastan en bra sådan period. 40 dagar av eftertanke och avskalad livsstil. 40 dagar då jag kan fundera över saker som blivit för stora i mitt liv, utan att egentligen förtjäna så stor plats.
Så får det bli, tror jag.
Åhh.. Intressant. Vill försvara mig med att jag är ju uppvuxen så där - att det är viktigt att ha en fin fasad, en putsad yta. Vad ska grannarna säga liksom? Och så får jag slåss mot mig själv hela tiden för att stå emot.
SvaraRaderaIdag till exempel - hemma ensam utan barn! Jippie! Vad gör jag- storstädar källaren och kommer på mig själv att tänka att min man ska få se vad fint jag har gjort när han kommer hem! Fastän jag vet att han skulle nog tycka det var roligare om jag hade sett några filmer jag verkligen ville se - eller målat en tavla eller sovit och slappat. Men det finns ett begär i mig att vara produktiv att få saker och ting gjort, blir klar med. Titta-vad-duktig-jag-är! Jag blir tokig. Tur att jag har en man som inte bryr sig så mycket om fasaden, lever i nuet och drar ner mig på jorden.
När börjar fastan?
Ja det där är ett intressant fenomen, det känns som i vår tid kan människor renovera ihjäl sig. Men att fixa och ordna är ju inget negativt, det är väl när det blir något man gör istället för något annat. Många lever också sina liv som projekt, man tar tag i olika saker och ser kanske inte någon sammanhängande tråd. Så har jag fungerat lite tidigare i mitt liv. Och har man inte fundamentet där, det som håller ihop då blir resten bara någon slags kosmetika man lägger på. Tror jag :)
SvaraRaderaHur går din fasta till? Låter klokt med eftertankens tid.
Spännande tankar!
SvaraRaderaOch jag ser det runt omkring mig hela tiden.
Så lätt att dras med i statuskarusellen.
Idag ska jag njuta av allt det fina jag har.
kram till dig!
Lena: Ja, jag tror också att det är lyckat att leva med någon som kompletterar på det viset; som kan visa på andra värden när man själv kör fast. Jag tänker att begär också såklart kan vara något positivt om begäret t ex är drivkraft i förändringsprocesser. Fast att lura sig att man blir lyckligare av skyltdockans hela stass i påsen eller ett nytt badrum igen - det tror jag är vanskligt. Om man kan stanna upp och glädja sig åt den storstädade källaren så ÄR man ju i nuet, inte sant? Det är väl det där att hela tiden se det grönare gräset som hägrar som gör oss fattigare...
SvaraRaderaFastan börjar sent i år eftersom påsken är sen, så inte förrän den 9 mars. Många semlor hinner ätas innan dess;)
annika: Precis, jag tror inte heller att det är negativt att fixa och ordna bara man hinner "vara" i det också. Njuta av själva målandet, fixandet etc. Och jag håller med om det där med fundamendet; jag tror att du har helt rätt!
Fastan för mig har varit lite olika från år till år. Något år slutade jag äta rött kött under de där 40 dagarna, men började aldrig igen...;) Andra år har jag försökt att dra ned på intag av socker, kaffe, alkohol och så. Man kan fasta från tv:n, datorn eller mobilen också. Jag har nog inte riktigt bestämt mig än för var jag vill lägga min fasta just i år. Men jag lär rapportera om det här!
C: Ja, så bra! Njut! Kram tillbaka till dig!