Lillasyster har under helgen visat tydligt vart hon är på väg trotsmässigt. Utbrotten har varit i dignitet Rubinen när han var som värst och då är hon inte två år än.
Idag vrålade hon så att det tog 10 minuter för henne att återfå ordentlig talförmåga.
Mitt tålamod är större den här gången, men det är ansträngande att hantera så mycket ilska så intensivt.
En fördel den här gången att facit lever hos oss i form av en långt mer harmonisk storebror. I de mörkaste stunderna trodde jag allvarligt att det var något fel, men så här i efterhand vet jag att allt varit 'normalt'. Normalt är en prisma som tur är.
Så skönt när man har erfarenhet att luta sig mot. Även om 10 minuter känns som en evighet :) Snyggt golv!
SvaraRaderaHos oss har det skrikits i intervaller här, de har bytt av varandra de goa tvillingarna!
SvaraRaderaannika: jo, tio minuter kan verkligen vara en evighet... Men något lättare och mindre känslomässigt åtminstone för mig andra gången ut.
SvaraRaderaSvärföräldrarna har god smak:)!
Frida: fy tusan! Jag vet hur det kan vara...