Och det är redan fredag. Ambitionen var att inte hela tiden göra sammanfattningar, men den här veckan har varit grym mot bloggtiden.
Lite halvledig dag har spenderats på
gymmet (bra!),
i tvättstugan (nödvändigt),
på BR (glädjerusigt eftersom Thomas Tåget-grejorna är på halva priset och Pyddens födelsedag är inom en någorlunda snar framtid) samt
framför datorn (både dumt och nödvändigt eftersom jag måste skriva klart en predikan inför söndag kväll).
Igår inköptes en ny begagnad sulky med ståbräda som barnen blev helt överlyckliga över och även vi föräldrar kände var en skjuts i rätt riktning. De senaste månaderna har slagsmålen om platserna i Phil&Ted-en varit hemska att hantera på väg till dagis och nu blev platserna mer självklara. Skönt.
Och, Rubinen har, som synes ovan, tillverkat sin första (vad vi vet) huvudfoting!
Otroligt så stolt jag är! Han är inte på långa vägar snabb på det (att rita har liksom inte varit så lockande), men, åh, så fin den är!
Åh! Med hår och allt! Vår Fille har inte heller varit så snabb med ritandet, särskilt när han fick höra av en kille på förra dagiset att han ritade fult. Därför vet jag hur mycket det värmer när de ritar, och framförallt när de tycker att det är roligt.
SvaraRaderaStort! Sixten är inte alls i närheten av något så tydligt, men det kommer ju när det är dags. Och grattis till sulkyn, låter superbra! Kram
SvaraRaderaåh, dessa huvudfotingar, de är underbara. Här hemma har de utvecklats till riktiga konstverk med ögonfransar och näsor och långa fingrar. Och benen blir allt längre så snart kan jag inte kalla dem huvudfotingar längre
SvaraRaderaTrevlig helg
Superfin! Dags att ta fram akvarellfärgerna kanske? :)
SvaraRaderaÅh, vad fin!
SvaraRaderaLillan gillar att rita, men det är mest kludd än så länge och så ibland när kluddet får lite rundare form utropar hon "Oskar!"
(eftersom O är Oskars bokstav). Längtar så tills det blir huvudfotingar här hemma också, och de där underbara kladd-teckningarna som får förklaringar som "det är en massa hästar som springer, och blommor och tomater" :)
Kram!
Åh, häftigt!
SvaraRaderastiligt! Konstfack nästa hihi! Roligt med de där härliga alstren...
SvaraRaderaÅh den är underbar! De där spretiga linjerna som man sedan inte kan härma hur gärna man än vill!
SvaraRaderaAlison: Nämen fy! Sånt kan ju sitta kvar långt upp i vuxen ålder. Och, ja, det är ju lite av en utmaning att försöka få dem att hitta lusten i ritandet - speciellt om de inte tycker att de kommer någon vart.
SvaraRaderaAnna ser dej: Ja, det känns stort och det hände så plötsligt efter långa tider av bara kladd och göra-sönder-pappret. Så det kommer nog inte dröja länge innan Sixten ritar dem med kläder och allt;)! Sulkyn är verkligen super. Kram tillbaka!
Yogamamma: Visst är de! Och variationsmöjliga som tusan! Vad fint att de kommer med ögonfransar och allt hos dig:)! Hoppas att du haft en fin hel, du också!
Lena: Ja, kanske det?!:) Haha! Vattenfärger minns jag dock att jag gillade att måla med när jag var liten, men det blir ju så blött...
C: Ja, fantasin är väl kanske mest påtaglig just i ritandet! Det längtar jag också efter och förstås efter att Pydd också ska tycka att det är kul att göra annat än att slänga kritorna på golvet och måla på duken...;) Kram!
Kajsa: Ja, och att döma av ansiktsuttrycket på R så är det minst lika häftigt för honom!
Librarybeth: Precis;)! Maken gillade att rita när han var yngre, medan jag inte direkt kan ses som någon förebild på det konstnärliga planet.
annika: Ja, visst är det intressant att det är just så! Oefterhärmligt!
ett praktexemplar till huvudfoting!
SvaraRaderafru a: :-) Tack! (Å Rubinens vägnar...)
SvaraRadera