Nu börjar jag bli trött på min brist på ord och tanke.
Det är ju inte det att det inte händer något värt att rapportera, men däremot umgås jag nästan perverst mycket med min Fån och bloggandet därifrån är faktiskt bara halvkul, tycker jag. Inte minst i knepigheten i att använda foton från apparna (eller har det blivit lättare..?).
Man nu är det skärpning som gäller och därför blir det från och med nu ett inlägg om dagen, just för att hjälpa mig hitta tillbaka. För jag saknar ju er, mina bloggvänner, och det känns inte riktigt på samma sätt när man bara läser bloggar på mobilen och aldrig riktigt får ron att kommentera. Så, ja, nu. Nu blir det skillnad.
Yey, K är tillbaka! Härligt!
SvaraRaderaJippi. Jag är också tillbaka... hoppas jag. :)
SvaraRaderaVälkommen tillbaka! Har saknat dig.
SvaraRaderaKram
mellanbarnet: :) Tackar för tillropet!
SvaraRaderafacutvivas1: Det gläder mig! :)
Marika: Tack! Och kram!
Låter klokt. Det skulle jag också behöva. Jag har kommit på att jag inte tycker om att skriva från mobilen helt enkelt. Det är något oinspirerande med att inte SE hela texten utan hålla på och scrolla som en galning. Jag ska nog försöka mig på ett ryck och inspireras helt enkelt. Men, härligt att få läsa lite mer här i alla fall. Välkommen tillbaka:) Kramar
SvaraRaderaAnna ser dej: Nej, precis, inte jag heller. Och på jobbet har de någon slags spärr på webläsaren så att man inte kan vare sig kommentera eller skriva egna inlägg... Vilket man så klart inte skulle göra på arbetstid men på en och annan rast;). Och, tack! Kramar!
SvaraRadera