I lördags kl 19.36, lagom till jag börjat ta det lugnt mellan mina två arbetsdagar, ringer värden på dörren och säger att vi inte får använda vasken i köket. Det är stopp hos en granne två våningar ner.
"Imorgon förmiddag är den fixad", säger han och går sin väg. "Jag lägger en lapp i lådan när det är ok att börja använda den igen."
Det innebär förstås inte bara vask, utan även diskmaskin och jag känner mig mycket lättad över att vi inte har ett sällskap på tio personer över på middag och att jag dagen till ära dessutom är helt ensam i lägenheten. Disk efter en person är ganska mycket mindre än efter fyra.
Idag kommer han upp och säger till oss att vasken fortfarande inte är fixad. Han försöker fortfarande fixa den själv och vi är sedan i går kväll fyra personer i hushållet igen.
Jag har ikväll slutat tro att vi ska kunna hetsdiska i maskinen och fått diska all disk böjd över badkaret eftersom vårt handfat på toaletten är för litet.
Till detta kommer att Pydden hade sin första blöjfria dag sedan i somras. Maken, som hämtade henne, tog, förutom de smutsiga kläderna, av misstag även påsen med alla hennes extrakläder hem, i tro att hon kissat i dem också och hällde sonika ned dem i badkarets galltvålsvatten.
Jag känner - idag i alla fall - att jag är reda för att flytta till vårt hus. Nu.
Imorgon får vi gå upp kl 6 för att stjäla till oss en tvättid i tvättstugan och jag gissar att parallellt med det så diskar vi gröttallrikar i badkaret.
snart är du där...när är det dax?
SvaraRaderakram!
fröken blund slår dank: Jepp! Snart så! 5 december får vi tillgång till det och flytten går i mellandagarna. Och det ÄR ju snart... Kramar!
SvaraRaderaÅh, ulk vad jobbigt. Men, ja, snart är ni på väg till er alldeles egna vask och tvättmaskin... Och hurra för Pydden! Kramar
SvaraRaderaDet här kanske bara är ett tecken på att det verkligen är dags att ge sig av.
SvaraRaderaEller i alla fall kan man tyda det så.
Kramar
Åååh, gröttallrikar i badkaret, jag håller mig för skratt och skickar en stor kram och tänker att snart snart snart är ni i huset.
SvaraRaderaDet är sådana där saker som gör livet lite svårare vissa dagar. Inte för att man har det värre än värst, men att vissa saker kan få en att liksom tippa mot kanten. Hoppas det kommer många fina överraskningar snart.
SvaraRaderaAnna ser dej: Precis, precis! Och, ja, det går faktiskt fint på dagis med pottränandet! Här hemma väntar vi till flytten är ett faktum. Känns lite enklare så... Kramar!
SvaraRaderaMarika: Jo, nog kan man tolka det så! Jag känner att jag behöver få lite sådana skjutsar för att kunna släppa taget ordentligt. Kramar!
annika: Tack och kram tillbaka; snart är vi där, men det är sannerligen mycket som ska råddas innan dess...
facutvivas1: Ja, det hoppas jag med. Och så även för dig! Kram!