Småsnurrig och tillbaka

Igår lämnade vi den lantliga Österlen-idyllen och for tillbaka till stan. Barnen grät. Jag kände att jag hade kunnat stanna, men samtidigt är hela kroppen inställd på just den längd på vistelse som det blev. Om det hade varit två veckor istället hade förberedelserna och tankarna varit annorlunda.

På vägen hem roade vi oss med att lyssna på den senaste inköpta cd-skivan som hittades vid städningen av bilen. (Ett år sedan inköpet, kanske. All annan musik köps ju numera som filer. Skumt.) Rubinen var ytterst fascinerad av översättningen på sångerna och blev mycket betänksam kring varför handlingen var sådan och vad som hände sedan. Den här är min favorit.

Många blogginlägg har formats, men liksom inte sluppit ut ur mitt huvud. Det kommer kanske en tid för dem med.
Idag hänger regnet i luften och det känns som typiskt stadsväder. I eftermiddag tar jag itu med jobbsakerna igen. Det är faktiskt förvånande ok.