...men i de sista skälvande semesterveckorna (det känns så när snart 6 av lyxiga 8 har gått) händer det desto mer i Sveriges södra hörn.
Och jag har inte hittat något bra sätt att snabbt uppdatera min dator med foton från "riktig" kamera och då tycks inläggen utebli eftersom det känns "för sent" att lämna redogörelser en vecka senare. Jag tänkte att löftet inför hösten är att hitta en bra fotorutin för min dator och mitt fotograferande som dessutom ska arbetas på lite mer. Så just nu... ja, jag ÄR lite för mycket i stunden och lite för lite i verbaliserandet av vad som händer. Snart är det annorlunda. Jag hoppas att ni stannar kvar här hos mig tills dess.
Jag tror det är många som känner igen sig. I alla fall jag. Vi finns kvar. Dina starka vackra ord längtar jag efter. Och att se dig live också:) Kramar
SvaraRaderaAnna ser dej: Och det var härligt att ses igår! Tänk det behöver inte vara långsittningar för att det ska kännas meningsfullt! Vi får göra om det snart igen. Kramar!
SvaraRadera