lördag 23 juli 2011
Tystnaden talar
Ibland finns det inga ord som kan förklara, trösta, reda ut. Jag är tacksam över att det inte är jag som ska predika hopp och glädjens budskap på min arbetsplats just nu. När ondskan visar sitt fula ansikte och släcker barnliv i mängder har jag inga ord att säga. Gud lider med mänskligheten. Idag är det tyst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja det är en tuff uppgift. Låt oss inte glömma att ibland kan det räcka långt med att "bara" vara medmänniska. Och du är ju både ock i ditt jobb bästa k. Kramkram
SvaraRaderaUsch ja. Jag är inte avundsjuk på alla de som ska hjälpa de drabbade att försöka förstå sig på det hemska som har hänt. Man kan bara hoppas att denna fruktansvärda händelse för människor närmare varandra och gör dem ännu mer beslutna att inte låta mörkret och ondskan segra.
SvaraRaderaAnnika skriver det så bra, som vanligt. Det är för stort och för ont för att vi ska kunna förstå. Elsa Billgren skrev på sin blogg: "Fruktansvärt är vad det är och jag hoppas verkligen han berättar vad som finns inom honom och att ingen lyssnar." och jag tror att jag tycker att det var ganska bra skrivet.
SvaraRaderaJag kramar om dig K, och läste sedan om att Uuäää har kommit in i ditt liv. Det är fint att våra barn ligger ganska nära varandra i ålder, det finns en stooor igenkänningsfaktor i det du skriver... Jag har köpt hörselkåpor. Stora rackare. i ren protest åker de på. hett tips. Varm kram!
annika: Du har helt rätt, Annika. Visst är det så. Det knepiga är oftast teorierna och förklaringarna som man tror att man måste lägga fram och vi vet så lite om världens byggstenar. Där hjälper tron mig i alla fall... Kram!
SvaraRaderaAlison: Jag tycker att det verkar vara så i Norge just nu i alla fall. Vi får hoppas på att det också finns en långsiktighet i känslan och hoppet.
fröken blund slår dank: Jo, annika skriver jättebra om det; precis på pricken!
Och tack för tipset! Skönt med en bloggfrände i samma situation;). Stora kramar!