Är det någon som känner igen gnällighet som en fyra-årings-egenskap eller har jag begåvats med ett avvikande exemplar här?
Idag (liksom de övriga dagarna på den senaste tiden) har gnället stått som spön i backen. Det är "uäh, jag vill komma föööörst!", "uäh, jag vill iiiinte komma först!", "uäh, jag kaaaaan inte sätta på mig skorna!", "uäh, jag vill iiiinte att du hjälper mig med skorna, mamma!", "uäh, jag vill iiiinte äta upp min fisk!", "uäh, jag vill ha meeeer fisk!".
Jag blir helt vimmelkantig av alla dubbla budskap. Och irriterad. För det är extremt enerverande att höra "uääääh" i bakgrunden till allt man tar sig för...
Finns här med! Och så är det mycket "om inte du gör si och så mamma är inte du min kompis" (alt "en fegis", alt "en pruttkorv"). Tror och hoppas att det är fyraårsgnäll, alt född sommaren -07-gnäll. Men du är definitivt inte ensam! Och ja, det är asjobbigt att lyssna på och trist att aldrig kunna vara till lags - hur man än gör. Det är bara en fas...
SvaraRaderamellanbarnet: skönt att höra, även om jag inte önskar någon ett gnällbrus i vardagen och ja, jag hoppas på fas, jag med. Någon sa att femåringar är drömbarn... Fast forward? (Så slipper jag kanske dessutom trots-systerns "DU FÅR INTE GÖRA SÅ, MAMMA!)
SvaraRaderaHär går det fortfarande mest i NEJ. Men jag undrar, när barnet då gnäller och säger att du inte är min kompis, kan man inte säga samma sak tillbaka precis då? Så tänker jag impulsivt, att jag kanske skulle göra? Usch, nu känner jag min som en värdelös mor. Jag vet inte. Eller? Kan man göra så, för att liksom visa barnet hur det känns. Alltså inte säga det en annan gång, men att man också kastar sig på marken och låtsas skrika så det bara blir komiskt?
SvaraRaderaTesta att säga uuäää du också! :) Gnällfas är skrutt!
SvaraRaderaJag är oxå där.
SvaraRaderaJag är med dig.
Pruttunge tänker jag men försöker vara pedagogisk :)
Jag är också där.
SvaraRaderaHon inte göra något som hon inte bestämt själv för då "Uäääh - jag är SÅ trött jag orkar inte gå, mamma" och så släpar hon sig fram som om om hade någon temporär förlamning. Och om man inte bryr sig då så kryper hon och gnäller "Uäääh - jag har så ont i benen". Världens show. Får hon som om vill så studsar hon omkring och dansar till manboy... Man blir tokig.
facutvivas1: Jo, gnäll tar fram de absolut värsta egenskaperna hos mig. Jag säger nog säkerligen både ett och annat som jag inte borde, men fyraåringen kan inte riktigt förstå alla dimensioner och det gäller att hålla svaren på en nivå som inte blir ironi eller annat vuxensnack. Jag tror att det är effektivt att kasta sig på marken, om inte annat så kan man skratta tillsammans sedan...;)!
SvaraRaderaLibrarybeth: Ja, det gör jag...:) Och ja, det är det...
fröken blund slår dank: Pruttunge tänker jag också och mer än så när det verkligen hettar till...;) Och pedagogisk, ja, det försöker jag också, men fasen vad svårt det är. Skönt att höra att du också är där, även fast jag inte önskar dig det:). Kram
Lena: Visst blir man tokig! Jag tröstar mig med ryktet om femåringen som bästa åldern! Den kommer ju om bara ett år;)!