Att fira födelsedag har inte känts så viktigt de senaste åren. Det har mentalt prioriterats bort. Dels känns det som att åren går så snabbt så att det känns skamligt nyligen när det är dags igen, dels för att det finns andra och annat som tar större fokus numera.
Fast jag älskar födelsedagar och jag älskar att bli firad. Egentligen. Så idag är jag så där fullt lycklig över att födelsedagen igår blev så mycket... födelsedag:
Väckt på sängen med sång, kaffe och egenutvalda presenter (barnen) och annan hett efterlängtad present från maken. Mysig frukost med familjen. Lek i allra bästa sommarvädret i Folkets Park med vänner till både oss och barnen. Glass i solen. Cykling ut till mina föräldrar och fortsatt firande med hela den större familjen; god mat, tårta, bärätande (en masse för barnen) och samtal som kunde hållas till punkt. (Och ett minimum av gnäll och trots från de två yngsta familjemedlemmarna.)
Och i lördags var jag och åt god middag här på gatan, på stället som allt mer tenderar bli stamhaket. Några av de bästa vännerna, god mat, vin och prat tills det faktiskt var min födelsedag på riktigt.
Kort sagt, den bästa födelsedagen på länge och nu tror jag att jag tänker fortsätta fira den dagen med stil. För födelsedagar är sannerligen stora dagar!
Som jag håller med dig! Älskar att fira. Och att bli firad :) Det låter som din dag blev som du önskade och förtjänar. Åren går snabbt, nästan snabbare och snabbare av någon anledning. Må gott!
SvaraRaderaGrattis! :)
SvaraRaderaJag håller också med dig! Det blir bara viktigare och viktigare att fira för varje år som går.
SvaraRaderaGrattis grattis grattis!!!
Gratulerar! När man firar med lite stil så känns det väldigt fint - trots att man som du säger inte längre hakar upp sig på sina egna födelsedagar.... :)
SvaraRaderaSå härligt. Grattis i efterskott till dig också. Min födelsedag såg ut såhär: Jag vaknade ensam i sängen där det brukar ligga en liten gosse och snarka. Han var hos mormor 30 mil bort. Åkte och jobbade och fick några grattis. Åkte hem och fick ett oinslaget paket av sambo, en fotoskrivare (jippiii) och gick sedan på restaurang och åt entrecote som skulle vara tillagad på fint sätt. Det var gott. :)
SvaraRaderaAtt fira med stil, det är du värd, kära K. Grattis igen!
SvaraRaderaHärligt! Jag och maken har nästan slutat att fira våra egna födelsedagar sedan barnen föddes. Eller vi firar men bara med vår egen lilla familj - presenter och sång på morgonen och god middag på kvällen. Men ditt inlägg får mig att vilja börja fira lite mer storartat. Nästa januari och februari får det kanske bli lite fest :) Kram till dig
SvaraRaderaannika: Ja, livet går för snabbt och är för kort för att man inte ska uppmärksamma tillfällen som är värda att fira. Så tänker jag nu, så tänkte jag inte tidigare, men det var nog faktiskt innan barnen kom och la en extra dimension på min livssyn. De älskar ju att fira och då är det oerhört kul att smittas av deras entusiasm. Kram
SvaraRaderaLena: Tack!:)
Marika: Tack! Och ja, visst blir det!
Librarybeth: Nej, det är egentligen först genom barnens ögon som jag förstått att jag gör alla en tjänst genom att fira;)! Hehe.
Yogamamma: Tack, kära du! Igen!
All is pretty: Ja, vad kul! Jag tror ju som sagt att firande är bra, så länge det inte blir betungande förstås, utan kan få lov att vara krydda i vardagens slit. Kramar!