Fem dagar avklarade på egen hand med barnen och det funkade ju. Det brukar göra det.
På egen hand kanske är att förvränga sanningen något, dock. Vi har haft mycket sällskap och lekträffar på lekplatser och tre av kvällsmålen har vi ätit med utökat sällskap. I onsdags hos mina föräldrar, i torsdags på pick-nick i sällskap med Pydds hela dagisgrupp och i går hos vår födelsedagsfirande fredagstraditions-delare!
Maken hade förberett mat att värma för i princip hela veckan (eftersom jag oerhört motsträvigt lagar mat och för att han älskar att göra det) och vi har faktiskt lyckats hålla oss ifrån pasta och korv som daglig föda.
Sömnen har varit helt ok. Verkligen helt ok. Kanske jag inte borde skriva det, men barnen har ju också blivit klart äldre och det är förstås hela skillnaden från tidigare tillfällen då maken varit iväg.
Mellan syskongrälen och trotsutbrotten från Hell har det dessutom funnits tillfällen då jag inte rutit eller skrikit åt dem och dessutom kunnat fokusera på andningen. Inte dumt alls.
Idag ska här förberedas för Rubinens fyra-års-kalas med dagiskompisar och några jämnåriga vänner till som äger rum imorgon och funderas över hur den här semestern egentligen ska spenderas. Sju veckor kvar!
Heja dig!
SvaraRaderaSjälv har jag en busunge som fyller 7 på onsdag.
Sju veckor försvinner i ett nafs.
(har redan skrikit på mina...de boxas även på grönsaksmarknaden bland alla ostabila gamlisar, hjälp!)
Åh sju veckor! Så länge. Sommarlov och allt verkar under kontroll :) Kramkram
SvaraRaderaWell done!!!
SvaraRaderaUnderbart med ett så långt sommarlov! Även om jag förstår dina tankar kring att vara ensam så mycket med barnen. Hos oss är det maken som ska rodda båda barnen själv i tre veckor efter att min semester är slut (och ytterligare två med bara lillasyster då storebror börjar lite tidigare på dagis). Måste erkänna att jag inte är direkt avundsjuk på honom... En 2,5 åring och en 14-månaders bjuder på ganska mycket bus, spring och jagande. Puh! Men också väldigt mycket kärlek, blöta pussar, tillsammanslek och sagoläsning. Som tur är! Kram till dig!
SvaraRaderaMarika: Men åh! Då delar Rubinen och din sjuåring födelsedag, minsann!
SvaraRaderaJag börjar ana att de där sju veckorna kommer flyga förbi. Dagen är ju till ända innan jag ens hunnit fundera över vad vi ska hitta på. Skönt iofs med lugnare tempo...
annika: Jaa, så länge! Mycket skönt och välbehövligt känns det nu när sömnen börjar ta sig och tröttheten (den verkliga)ger sig till känna. Kramar!
Librarybeth: Well, thanks!;)
All is pretty: Jag förstår dig fullständigt. Förra sommaren var faktiskt ganska ångestfylld och inte alls så mysig som denna redan tycks bli. Att springa efter så små barn... mja, inte helt rofyllt. Men, precis som du säger, stunderna där mitt emellan allt är ju magiska och inget man vill byta bort. Kramar till dig!
SvaraRaderaOch ingen är gladare än jag när jag läser att andningen får plats också. Härligt!
SvaraRaderaYogamamma: Japp, den finns här - mer och mer medveten i sin art!
SvaraRadera