...som Rubinen befinner sig i har krävt lite nya metoder för att få honom i säng innan 21.30. Helst några timmar tidigare, tycker vi.
Vi hade en önskan om att han skulle lära sig att somna själv och åtminstone jag tänkte i min enfald att det kanske skulle göra att han även kunde somna om själv på natten när han vaknar, så att han inte kom inspringande till oss (och gör vår nattsömn splittrad).
Det resultatet uteblev, om man så säger, och trots att han till slut har somnat på egen hand, så har vi ändå vaknat som en enda varm klump av katt och människor på morgonen.
Nåväl. Ikväll valde jag att strunta i att lämna rummet och låg bredvid honom tills han slutligen somnade (20.30 idag, vilket måste ses som en framgång). Och den lilla fina människan vill ju inget hellre. Då funderar jag på varför vissa saker känns så viktiga att genomdriva för oss/mig. Varför är det så viktigt att han somnar själv (eftersom det uppenbarligen ändå inte hjälper hans nätter, alltså)?
Svaret är väl att det gör oss lite mer mobila, men på sista tiden har vi mest spenderat den där mobila tiden en extra timme utanför hans rum, för att slippa gå så långt när vi måste leverera tillbaka honom till sängen igen.
När han dessutom ligger och säger att jag "är den finaste finaste mamman i hela hela hela världen" och att han älskar mig "supersupersuper mycket" och att "kan du inte lägga dig ännu lite närmare?" så tror jag att jag är omvänd. I alla fall just nu. Just i den här fasen.
Ja, det är bra att fundera på. Vad är viktigt och för vem. Vissa saker är ju viktiga för en själv, fast kanske man kan lugna sig med dem - de kommer när de kommer. Men, det är ändå ett ganska pressat liv med små barn och den där andningspausen i slutet av dagen är rätt välbehövlig. Prata lite med sin man eller kvinna, tänka några tankar på egen hand, gå en promenad, vika lite tvätt...vad man nu behöver göra. Och då kan det kännas fruktansvärt viktigt att få mer än 30 minuter för det. Men, det är klokt att ta sig tiden att fundera över: för vem och hur viktigt är det här? Ibland skapar det bara mer stress att vilja något annat än det som faktiskt funkar och som någon liten människa onekligen vill. Då är det värdelöst att gå med den där stressen och ändå inte kunna göra någon glad. Och det låter mysigt, mysigt att få ligga där bredvid en glad och varm Rubin... Är han glad så blir ju du det också. Kanske en bra stund för lite medveten andning också? Kanske det är DET som är egentid? Det är mycket som inte är vad det verkar vid första anblicken... Kram, härligt att vi ses ikväll!
SvaraRaderaNjut bara njut av din underbara unge. Helt plötsligt vill de bara sova själva,
SvaraRadera. Då står man där och undrar varför man bråkade istället för att ta till vara de här fina stunderna.
Kram
så himla intressant och BRA att du tar upp det här. Våra vänner, tar sina barn, lägger dem i sängen, säger godnatt och går ut och stänger dörren. Klart.
SvaraRaderaVi ligger inne med våra barn, svettas å stånkas ibland, myser ibland. det tar en timme nån gång, men oftast en kvart, och sen är det klart.
Med den store killen så satt jag alltid inne hos honom och virkade. vi hade det som en överenskommelse, att efter att boken är slut, så sitter jag här tills du somnar. vi pratar inte under den tiden, och om det inte följs så går jag ut. Det funkade tiptop för honom, och det gjorde att jag fick en stund för mig själv o min virkning (mannen läste en bok) och jag såg fram emot det! Men med lilltjejen funkar det inte. Hon har inte ro, det måste vara mörkt i rummet osv, så nu har vi gjort så att vi ligger hos dem, och eftersom att deras sängar står huvud mot huvud så ligger vi hos tjejen och så får killen pilla med vårt hår som han älskar :) Och det är en mysig stund och det är värdefullt. Ibland, om de har svårt att somna, så är det SKITJOBBIGT. men annars, alltid annars är det fint.
Visst önskar jag ibland att vi hade valt att göra som våra vänner, när barnen var bebisar så att de vande sig. nu skulle jag aldrig ha hjärta att börja med det.
Och det är så smart att du frågar dig vem man gör vissa saker för?
Det är viktigt. att fråga sig det som förärlder. Vi får tillräckligt med konflikter som det är, kan man minska ner några och samtidigt få mys på kuppen, så trycker iaf jag på Gilla knappen ;)
anna ser dej: Det är väl så att det kommer när det kommer och ibland tror man ju tyvärr att INGET kan förändra det läge som är. Fast så plötsligt är det annorlunda utan att man ens hunnit tänka på det. Och den medvetna andningen har faktiskt fått sig en plats där, just bredvid Rubinen. Inte dumt. Alls. Tack söta du för igår! Nästa gång får bli snart och hos oss! Stor kram!
SvaraRaderaMarika: Jo, det är nog så. Precis så. Och det är skönt att du säger det, för man behöver hör det. Jag behöver höra det. Kram!
fröken blund slår dank: Ja, hur gör de? De där som gör så där? Hur blev det så här?
Men det låter ju, som Rubinen skulle säga, supermysigt att ha läggningar som era. Nu somnar i allmänhet lillfröken som en sten en timme före en viss Rubin så man vill ju liksom inte rucka på hennes goda rutin i första taget. Men snart så är den väl till ända och då, då! Då flyttar vi in henne hos honom och så kör vi! Kram till dig!