Självklart finns fortfarande de tillfällena också. För han ÄR fortfarande den där Rubinen som han alltid varit. Och att prata för pratandets skull existerar inte för honom. (Till skillnad från för fröken Pydd.)
måndag 30 maj 2011
Vattenfall
Vår Rubin har förvandlats från inbunden, disträ och fåordig grubblare till pratkvarn på någon vecka. Numera har kvällarna blivit hans ventileringstillfällen och munnen slutar inte ens gå när vi lämnar rummet för att han ska sova. Då sjunger och pratar han för sig själv istället. Och han pratar om allt. Om observationer, om känslor, om världens och samhällets uppbyggnad, om Jesus (och lillasyster betonar på det där sättet som jag själv aldrig gjort: Jesus) och Gud. Han hittar mycket fiffiga sätt att förlänga pratstunderna på. På toaletten, i sängen, i soffan. Det är som att han tar igen tiden då man fick dra ur honom ett "ja" eller ett "nej".
Självklart finns fortfarande de tillfällena också. För han ÄR fortfarande den där Rubinen som han alltid varit. Och att prata för pratandets skull existerar inte för honom. (Till skillnad från för fröken Pydd.)
Självklart finns fortfarande de tillfällena också. För han ÄR fortfarande den där Rubinen som han alltid varit. Och att prata för pratandets skull existerar inte för honom. (Till skillnad från för fröken Pydd.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Å vad söta de är. Jag förstår din Rubin.
SvaraRaderaJag vill bara säga att dina ungar är söta som socker och mer. och att jag oxå vill till Milano. Sen vill jag säga att det var så roligt att få se ett kort på dig och alla andra milanokort och sen vill jag säga att jag vill vara här mer än jag är.
SvaraRaderaKram!!!
Vilka sötnosar!
SvaraRaderaTror du det kan vara något med åldern? Barnet har ju alltid snackat sönder oss, men aldrig vågat tilltala någon utomstående (satt med hela handen i munnen och tittade ned i golvet på 3-årskontrollen, tex), men så häromveckan anföll han en okänd mamma i lekparken och började berätta om vilka diamanter (dvs stenar) han hittat, vad han skulle äta ikväll, osv.
Vilka gullungar! Och tänk va härligt det är med utveckling, och att alla är små individer som gör på sitt eget sätt. Kram!
SvaraRaderaMen vad spännande. Det är så kul med allt man kan få höra. Min femåring har perioder men oftast är han ganska eftertänksam och tyst. Tyvärr så vill han gärna ofta prata på lördagmornar klockan sju...
SvaraRaderaLillasyrran, snart fyra, babblar gärna hela tiden :)
Vad kul! Förhoppningsvis lättare för er nu att få en inblick i hans värld.
SvaraRaderaKram
Marika: Tack och tack igen, faktiskt. Det är skönt att han blivit så stor att det går att förstå honom, om du förstår hur jag menar. Som förälder är man ju ständigt famlande i mörkret kring sitt barn och barnets beteende... Än så länge i alla fall...
SvaraRaderafröken blund slår dank: Och jag blir lika glad som alltid när du besöker mig och för att du orkar kommentera i allt som är ditt just nu. Och tack, vill jag också säga förstås och att självklart ska du åka till Milano! Kramar!
mellanbarnet: Tack du! De är ganska söta mellan sina utbrott som tyvärr är mer regel än undantag hos oss också just nu. Mest faktiskt från den lilla till synes glada och milda lillasystern. Och vad gäller åldern; jo, jag tror nog faktiskt att du kan ha alldeles rätt. R anfaller även grannarna på gården med sina frågor numera...
annika: Tack! Ja, visst är det och det slår mig varje dag hur olika och ändå lika de är och hur deras personligheter är som prismor av sådant som är alldeles eget och sådant som går att känna igen och förstå. Kram!
Lena: Ja, verkligen kul! Ibland måste jag fnissa högt över saker som framförallt lillasyster häver ur sig. R är mer allvarsam i sina frågor och inte lika spontant "galen"... Och det där med märkliga tider för snack, jo, det känns igen...
C: Precis! Som ett brev på posten, faktiskt! Kram!