torsdag 19 maj 2011

Tankar om sommaren

När jag planerade för den kommande sommarens ledighet kändes det mest skönt att få en paus. En lång en. Av olika anledningar. Det blev 8 veckor varav 4 är sparade föräldraledighetsdagar från ett konto som måste naggas lite i kanten då och då om det inte ska gå upp i rök så småningom.

När jag fick ledigheten beviljad och på något sätt bekräftad, gick det upp för mig att en stor del av den där tiden skulle jag spendera ensam med de två barnen - maken skulle inte kunna ta lika lång ledighet. Då kändes det mindre kul ett tag.
Fast nu - trots bitvis gnällighet from Hell, syskongräl som bara aldrig tar slut och få obrutna stunder då jag kan ägna mig åt saker som jag måste göra ensam - så känns det inte lika jobbigt att tänka mig sommarscenariot igen.
För samtidigt som det är allt det där ovan nämnda, så är det också två helt klart äldre barn jag har att göra med (och allting är förstås relativt, ni tonårsmammor!).

Barn som går att prata med eller åtminstone då och då, barn som man kan fråga vad de vill och önskar och vad de inte vill och inte önskar. Barn som inleder samtal med en med ett "Vet du, mamma...". Barn som man kan leka kurragömma med, spela spel med, läsa längre böcker för, spela fotboll med, balansera på stenar tillsammans med och kanske t o m leka i havet med. Barn som då och då drar sig undan och vill leka alldeles själva tillsammans bara de två ett tag eller var och en på egen hand ett tag. Barn som man kan ta med sig hem till trevliga människor som också har barn och därmed få ett ypperligt vuxet sällskap samtidigt som man faktiskt inte behöver passa så mycket barn längre. Och så vidare.

Jag tror att det kan bli bra mitt i all trötthet och gnällighetsfrustration. Jag tror faktiskt det.


Och detta är snart ett år sedan på Rubinens 3-års-kalas. Hej och hå vad tiden går.

6 kommentarer:

  1. Är övertygad om att det blir bra.
    Jag var urarg på mannen när han bara ville dyka och lämnade mig och barnen som bara bråkade och bråkade själva halva dagar under vår gemensamma semester. Jag mindes sommaren innan som var ur...jä... Helt plötsligt hade det svängt och de lekte fantastiskt med varandra och sa; ja, mamma. Javisst mamma.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Klart det blir! Oftast blir det inte som man tänkt innan och allt kan vara möjligt. Skönt att få så lång obruten tid. Och jag minns de där somrarna med vemod. Kram!

    SvaraRadera
  3. Tror också att det säkert blir bra. Men en tanke, kan du inte lägga föräldraledighet när maken också är ledig och sen lite semester när han måste jobba så kan barnen få gå lite korta dagar på förskolan och du få lite egentid? Så har jag tänkt att göra i alla fall en vecka i sommar, drygar också ut semestern med föräldradagar.

    SvaraRadera
  4. Det kommer säkert bli toppen. När ni väl är där och har hunnit få in lunken. Kanske boka in ett par aktiviteter i veckan så ni vet vad ni ska göra några dagar och sen kunna bara göra vad som faller er in de övriga. Det är klart det blir bra. Och som sagt, det är väldigt stor skillnad att ha lite större barn. Jag måste bara säga att det är ett helt underbart foto: ni ser ljuvliga ut, alla på ert eget sätt. Kramar!

    SvaraRadera
  5. Marika: Det är ju det fina med att växa tillsammans att det tycks hända saker när man minst anar det. Fast visst är det skönt att vara två när det går! Jag hoppas dock att det blir en så där härligt harmonisk sommar som man mest ser i bo-reportagen i tidskrifterna. Tänk om det kunde vara så åtminstone en liten stund...;) Kram

    annika: Du har helt rätt. Oftast blir det inte som man tänkt sig. Och jag tänker att denna sommar skulle bli lik den förra, som definitivt inte var lik sommaren året före. Det är spännande med livet! Kram!

    Kajsa: Fast får man göra så? Om jag har semester måste inte barnen vara hemma då? Min maj-tankeverksamhet får inte riktigt ihop det... Jag fick dock av maken lösningen på det stora (?) problemet kring luncherna i form av att han lagar större portioner på kvällarna. Åh, så skönt att slippa tänka på matlagning i alla fall.

    Anna ser dej: Jo, det gäller väl att få in en särskild inte-jäkta-lunk så att vi inte ränner omkring som skållade troll och är helt slut till helgen;). Bra tänkt med lagom mycket planering i veckan! Och tack! Känns mycket skumt att det snart gått ett helt år. Kramar!

    SvaraRadera
  6. Tror det kan bli bra ändå, då har ni inga tider att passa om ni inte vill ha det! Softa du med kidsen och så är det ju inte alla veckor som du kör racet själv. Det är ju trots allt en annan sorts vardag när man är ledig. Tror du kommer finna en bra tillvaro med dina två små!!!

    SvaraRadera