tisdag 17 maj 2011

Att bli tagen på allvar

Gårdagens läkarbesök var verkligen ett sådant där besök som både jag och maken laddat inför. Inte med kolhydrater, men dock med långa samtal om vad vi skulle säga, trycka på, hävda och göra. Även Rubin har laddat och pratat om vad som eventuellt skulle komma att ske på besöket.

Lite kändes det som att vi redan satt i försvarsposition när vi trädde in hos henne, doktorn, men det tog hon snabbt bort.
"Visst är det något.", konstaterade hon och fastän vi själva sagt det i mer än ett år och varit arga över att vi ändå tyckts nonchaleras i vår oro, så kändes det så skönt att hon bekräftade att vi är annat än hyperneurotiska paranoida föräldrar.
Tester sattes i rullning; urinprov, bajsprov, blodprov. Och hon lovade att höra av sig till oss oavsett vad testerna visar. Så ljuvligt skönt. Så föredömligt.

Ut kom vi med lättare kroppar, hoppfullhet och den där berusande känslan av att bli tagen på allvar. Den uppkommer bara om man inte blivit just det på länge.

7 kommentarer:

  1. Kära K... nu har jag ju inte varit här på länge, och förstår inte vad som hänt? Är skrutten sjuker? Och så har ag saknat dina ord såklart. men jag tror jag är tillbaka nu... Kram!

    SvaraRadera
  2. Vad oändligt skönt! Även om det inte borde vara något man nästan blir överraskad över... Håller tummarna för svaren också. Kramar

    SvaraRadera
  3. mellanbarnet: Jaaaa!

    fröken blund slår dank: Fint att du är tillbaka och all förståelse för att ditt liv varit helt avhängigt annat än bloggfölje.
    R har problem med sin mage sedan ett år ungefär och vi var inne en vända redan förra sommaren för att få någon klarhet i vad det var, tog tester som inte visade något och blev helt dumpade därefter. Fast R's mage spökade förstås fortfarande... Nu äntligen tycks vi ha fått en bra läkare som tar det på allvar, men vården blev egentligen inte uppmärksamma förrän R började avvika från "kurvan". Vi tror gluten, fast vi vet ju inte... Kram!

    Anna ser dej: Ja, jag känner mig mycket lättad och är mycket glad för de där tummarna! Kram!

    SvaraRadera
  4. Vad skönt att det känns som om ni blir tagna på allvar nu.!! Jag minns nu när du skriver det, att du berättade om det i bloggen förra sommaren... Jag håller tummarna för att ni får kloka svar. Att ni får svar som förklarar, som ni kan råda bot på. KRAM!

    SvaraRadera
  5. Skönt att läsa! Och jag hoppas ni får svar snart på det ni önskar. Vi behöver alla bli tagna på allvar och ibland kan det inom hälso-sjukvården vara klent med empati och bra bemötande. Vad det än beror på. Desto skönare när man blir sedd och framför allt trodd på! kram

    SvaraRadera
  6. fröken blund slår dank: Tack! Och kramar tillbaka!

    annika: Ibland känner jag att jag blir så matt när jag får höra insidesrapporter från vårdens värld och tänker att det finns få saker vi borde prioritera högre med hjälp av skattemedel än vården (och skolan). Skönt att det dyker upp ljuspunkter som får en att tro att det finns bra (och inte sönderstressade) läkare igen! Kram

    SvaraRadera