Detta favorithörn

...i Berlin är jag tillbaka i när stressen och all logistik slår mig i huvudet. "Ledig" i huvudet.

Rubinen låg och såg ut som den sjuka Vilda bebin igår. När han får feber slår den ut honom totalt. Idag är det bättre, men jag kan inte nog säga hur glad jag är åt att ha mina föräldrar på vab-avstånd.

Pydden hade målat med vattenfärger när jag hämtade henne på dagis och hon utbrast förtjust "Titta mamma, min teckning! Den är fin!" Det är lite gott att ta in det där magiskt självklart frimodiga hos henne.
Vad som inte är så kul är att konstatera att hon är EXAKT lika svår att hantera i vissa situationer som storebror i samma ålder. Jag fick en kroppslig flashback idag från när jag brottade ner Rubinen i sulkyn. För ett och ett halvt år sedan. Nu är jag där med Pydd. Och jag håller alla tillgängliga tummar för att det inte blir ytterkläderna som blir den stora konflikthärden med henne också.